United States or Åland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Olympiodoros, den gudomlige men av en otacksam eller minnesslö eftervärld förgätne skalden, låg vårdslöst utsträckt på svällande dynor med huvudet i Praxinoas knä och svärmade, småleende, lycklig och halvrusig, bland månen, stjärnorna och de vita strömolnen.
Hvarför hade hon egentligen valt honom, då så många andra beundrare icke begärde bättre än att få falla till hennes fötter? Och patronens trenne söner, svärmade de ej alla omkring henne likt bin kring en svällande ros. Hvarför hade hon ej valt någon af dem!
Der fans äfven »hermetik», och deraf slutade vi, att gästgifvaren var högerman, liksom Svend Opsal, som också svärmade för sådana väl konserverade köttbitar.
Med allt detta blef det klent beställdt, och det visade sig snart, att Elsa i själfva verket blifvit antagen till småbarnslärarinna utan lön; ty den högre undervisning, föreståndarinnan utlofvat, inskränkte sig till en eller annan timme, då de båda damerna gemensamt läste poesi eller utbytte tankar om dagens nyheter. Fru Anna Neumann svärmade för poesi och dramatisk konst.
Hennes kinder voro fylligare, och hade en dålig, röd flammig färg, hennes förr så vilda hår var slätkammat med pomada och hennes fasta barm hade givit sig ner i korsetten. Maria Stuarts-krage hade hon och manschetter, och pojkarna svärmade som flugor kring henne, medan herr Axel stod där oberörd väntande få bli lös.
Hon lefver ett för mig oförklarligt lif, men klok är hon bestämdt, ehuru man att börja med icke kan tro det. Hon lefver icke ensam , säger hon, nej alls icke. Hon har sin bibel, sin Gud och sina andar. När isen lagt sig och det blir kallt på hafsbottnen, då sliter han sig, hennes älskade, lös ifrån sin brud och stiger upp till kullen, der de förr om sommaraftnarne svärmade.
För Julianus var det en hjärtesak att finna sina handlingar gillade av folkets samvete, och för honom, som var hellen till sin natur och svärmade för den hellenska forntidens ideal, var Aten ännu den viktigaste staden i hans rike, emedan det var de lysande minnenas stad, den gamla lärans och filosofiens bålverk.
Det fanns väl knappt en yngling av Abrahams släkte i hela Aten, Piræus inräknat, som icke svärmade för Rakel och det ansenliga arv, som en gång skulle tillfalla henne. Men vem som helst var icke värdig den rike Baruks vackra dotter. Det visste såväl Baruk som Ester.
Dagens Ord
Andra Tittar