Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juli 2025
Andersson spände blicken i honom, men som karlen såg stark ut och kyparkåren tycktes vara endast allt för villig att hjälpa Andersson ut, blev det inte något bråk, utan Andersson tog sin hatt och rock och avlägsnade sig med värdighet. Dagen därpå kom Andersson åter till "Zum alten Frankfurterwurst" för att äta frukost.
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet, när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt, när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt; jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Men när jag ser, vad jag ser och hör, vad jag hör, så anar det mig, att prästens ha kommit. Och prästen och hans äldste son, som redan var en lång räkel och jur. stud., spände hästarna från skrindan, ledde dem till stallet och försåg dem rikligt med Larsbo präktiga havre.
Han spände långsamt en vid halvcirkel in över Skeppsbron, vilade några sekunder över popplarna och blodlönnarna i den lilla tysta och oåtkomliga sagoträdgården mellan slottets flyglar, tog därefter vägen åt öster, ut över strömmen, och blev borta i det blå. Ångbåten lade ut.
Det hade slagit Alrik mest att den främmandes ögon kunde ha samma uttryck, att hennes arm kunde ha samma gest, när hon lade handen på hans knä, och denna jämförelse spände sig som en tråd mellan det förgångna och det närvarande, och allt som låg emellan upphörde att finnas.
Erinrar du dig sagan om Herakles fruktansvärde motståndare, som, varje gång han besegrad fälldes till jorden, hämtade ny styrka ur denna sin moders barm och med förnyad stridslust spände bälte med lejontämjaren? Odla säd på dina åkrar, fisk i dina dammar, blommor i din trädgård.
Johanna drack punsch ur grogglaset utan att säga någonting. Hon var varm och lycklig. Varför skulle hon säga någonting? Plötsligt hörde vi steg i trappan. Jag lystrade, och Johanna spände sina öron, som voro vana att lyssna efter hyresvärdinnor. Men det var ingen hyresvärdinna. Det var min vän, som var fången i köttet.
När konstaplarna gått, steg Erlandsson långsamt fram till Hilmér, spände ögonen i honom och sade sakta och tydligt: "Ge mig tillbaka mina pengar!" "Vilka pengar!" svarade Hilmér oskyldigt. "Ge mig tillbaka pengarna, annars så....", sade Erlandsson hotfullt. "Men du har ju i vittnens närvaro erkänt...." Då slog Erlandsson till, men Hilmér visste vad som komma skulle och vek undan.
Hon såg plötsligt upp, höjde spotskt sin öfverläpp, kisade med ögonen försmädligt på honom, spände sedan blicken vidöppen och med ett uttryck af outsägligt förakt på hans hela gestalt, uppifrån ned och nedifrån upp, och sade med sin gäckande ton: Nog är den karl tokig, som vågar visa sig för Toimila-Hedda, sedan han burit sig åt som en våldsverkare och en tjuf!
Hon var stark som en karl, det fans ingen af drängarne på gården, som hade fått henne att »niga», då hon spände armmusklerna till motstånd. Men nu stod hon som fasttrollad. Duken i nacken, det rödkrusiga håret nedfallet, de stora, kraftiga händerna på höfterna, och så framlutad mot det öppna fönstret. Mellan albladen såg hon in i salongen. Der var hemtrefligt och behagligt.
Dagens Ord
Andra Tittar