Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 september 2025
Här hade reportern träffat en apotekare som omtalade många underliga saker om en viss ingeniör Pompowski . »Ja, det är minsann en lustig kropp, den Pompowski,» sade apotekaren. »Jag känner honom rätt väl. Vill ni höra litet närmare om honom?» Ja, det ville reportern.
Men den mystiska, höga muren stod lika mörk och ogenomtränglig som förr och det tycktes vara en omöjlighet för någon att gissa gåtan som dolde sig där innanför. Men tre dagar senare var det tvenne män som begrofvos hos ingeniör Pompowski. Den ene döde var journalisten, den andre den bekante luftseglaren. Den smarte hörde intet mera af saken. Han skref i sin tidning och omtalade allt.
Pompowski, så var ingeniörens namn, undrade mycket öfver hvad gamle general Swinekow kunde vilja honom. Han visste själf intet om generalens intresse och hans afslag att teckna aktier. Till slut kom han till den öfvertygelsen, att generalen hade funnit misshag i hans något häftiga uppträdande och nu ville gifva honom en allvarlig tillrättavisning.
Och Pompowski aflägsnade sig med det dokument, som antagligen i det ögonblicket var Rysslands viktigaste papper, väl förvaradt i sin portfölj. »A.-B. Jordens Inre Värme» På mötet, då Aktiebolaget Jordens Inre Värme konstituerades, fanns det bland de närvarande äfven en redaktör för en af de största ryska tidningarne.
»Ja, jag har verkligen tänkt litet på den saken,» genmälde Pompowski. »Nå, och till hvilket resultat har ni så kommit?» »Det beror på många omständigheter, om det kan duga. Först och främst, om det finnes vatten i närheten och så om fallhöjden är tillräckligt stor.»
Pompowski förde handen till pannan. »Här, herr general, här innanför. Mitt land är fantasiens förlofvade land, idéernas himmelska rike.» Generalen gick fram till ingeniören och i det han lätt slog honom på skuldran sade han: »Utmärkt, unge man! Men låt mig få slippa in i ert land ett ögonblick. Glänta litet på den dörr, som för in till er nya Golfström , den som ni nämnde under föredraget.»
Nog har väl naturen själf tillräckligt af värme, sol och glödande berg, utan att människan skall mästra den och skaffa ännu mera. Jag säger bara, att det slutar aldrig väl med sådan högfärd.» Då invände Pompowski understundom, när det föll honom in: »Men kära Zandra, det är människans plikt, att begagna sig af jordens möjligheter så långt hon förmår.»
»Dessutom,» sade han, »blir nog Rysslands ära tämligen liten af denna yankees idé. Nej, kära vänner, bättre förslag få ni allt komma med.» Ingeniör Pompowski tillfrisknade ändtligen och anmälde sig till audiens hos generalen. Det var för honom ett synnerligen viktigt möte och egentligen förstod han ej alls, hvarför general Swinekow önskade tala med honom.
När man nu med brukliga bergborrningsredskaper hade slagit in ett litet hål i bergväggen, så kom Pompowski med sitt lilla rör; och när han lät pumpen verka, slungades vattnet vid dess utträde ur röret i tangential riktning, bildande en roterande massa kring rörets mynning.
»Om man bara vore säker på, att denna värmen vore af det goda för mänskligheten,» menade Zandra. »Och att det inte bara vore en affärsspekulation och jobb » »Du har rätt,» svarade Pompowski, »men jag vet sättet åh vänta bara, jag vet det.» Mera sade ingeniören aldrig, men öfvertygelsen strålade ur hans ögon. Gamle general Swinekow var en mycket originell herre.
Dagens Ord
Andra Tittar