Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 maj 2025
Och så fick Napoleonson en smocka till. "Det är rätt, Manfred! Klå den uslingen!" ropade fru Bergman gillande, och detta fäste Bergmans uppmärksamhet på henne. "Ha! Eländiga!" röt han. Han läste tjugufemöresböcker, och visste, att interjektionen "Ha" med fördel användes vid dylika tillfällen. "Nu har jag avslöjat dig. På knä, och bed din vanärade make att han skonar ditt värdelösa liv."
Vem låste om honom? Svara, eller jag dödar dig." Och han gav Napoleonson, som höll på att hämta sig, en smocka till. "Jo, det gick till så här. Han...." "Tyst! Jag vill inte höra dina lögner. Jag stackars bedragne make! På knä! På knä! Ha!"
Han pratade och övertalade, men det hjälpte inte, han tiggde och bad, men Bergman var hård som sten, han hotade, men Bergman var inte rädd, och till slut tillgrep han den förtvivlade utvägen att bjuda på middagar. Bergman tog gärna emot, men försäkra sin borduppsats ville han inte. Till slut, efter flera nätters grubblande, fattade Napoleonson ett beslut. Han skulle stjäla borduppsatsen.
De hade nämligen gett sig av vid första skymt av röklukt, och svävade nu som en sky runt ruinerna. Det är fortfarande fullt av getingar hos Ahlboms. De ha byggt ett nytt bo i villans vind, och de få bo kvar i fred. Ahlbom vill nämligen inte gärna bli husvill. Karl August Napoleonson var agent för stöldförsäkringsaktiebolaget Inbrott, och en mycket skicklig agent, enligt vad han själv påstod.
"Men, lilla, snälla, rara, söta, himmelska, förtjusande, älskade Gudrun, jag...." Mer hörde inte Napoleonson, för just då smet han stillsamt och diskret. Han har aldrig mera sökt försäkra Bergmans bordsilver. Han anser att det är onödigt så länge frun finns i huset.
"Stopp, stopp, fru Bergman!" kved mannen matt. "Jag är ingen tjuv, jag är Bergmans gamle gode vän Napoleonson, som bara ville skoja med Bergman." "Försök inte, usling!" svarade fru Bergman energiskt. "Gå framför mig, annars krossar jag skallen på er." "Men snälla fru Bergman, det är sant som jag säger. Ser jag ut som en bov?" Och han tog av masken. Fru Bergman granskade hans ansikte.
Bergman ägde en bordsilveruppsats värd 900 kronor och den hade Napoleonson gett sig ett fult ord på att försäkra, medan Bergman gett sig ett icke obetydligt fulare ord på att en försäkring var obehövlig. Det blev till slut en fix idé hos Napoleonson, att han skulle försäkra Bergmans borduppsats.
Men han skall få se på annat." "Förtjusande fru Bergman", tiggde Napoleonson. "Ring då inte på polisen förrän han kommer. Det är riktigt sant att jag inte är någon tjuv, utan en god vän till Bergman, och agent för stöldförsäkringsbolaget Inbrott, som tänkte ta bordsilvret och lämna igen det i morron, bara för att han skulle få se hur nödvändigt det är att ta en stöldförsäkring."
"Ni skall få se, att ni får livstids straffarbete för det här", tillade hon uppmuntrande efter någon eftertanke. "Nej, vad ni gör, så ring inte efter polisen", bad Napoleonson med ömklig röst inifrån garderoben. "Låt mig i Herrans namn först tala med min gamle vän Bergman." "Det nötet är ute och suddar, i stället för att hålla sig hemma och skydda sin värnlösa hustru för tjuvar och banditer.
Den stackars Napoleonson hade ingenting annat att göra än att gå före efter fruns anvisningar in i sängkammaren och vidare in i en garderob, som omsorgsfullt låstes. "Nu står ni där, förstår ni, och håller er lugn, medan jag ringer efter polisen", sade fru Bergman morskt när hon låst dörren.
Dagens Ord
Andra Tittar