United States or Algeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sakta snyftande gjorde fru Bergman min av att sjunka på knä vid sin makes fötter, men kommen knappast halvvägs tvärstannade hon med sina brinnande blickar fixerade på hans rockuppslag. Med ett hastigt grepp tog hon tag i det, och höll upp ett ljust hårstrå under Bergmans näsa. "Manfred, var har det här hårstrået kommit ifrån", frågade hon skarpt. "Var har du varit?"
Och så fick Napoleonson en smocka till. "Det är rätt, Manfred! Klå den uslingen!" ropade fru Bergman gillande, och detta fäste Bergmans uppmärksamhet på henne. "Ha! Eländiga!" röt han. Han läste tjugufemöresböcker, och visste, att interjektionen "Ha" med fördel användes vid dylika tillfällen. "Nu har jag avslöjat dig. På knä, och bed din vanärade make att han skonar ditt värdelösa liv."
"Men käre Manfred...." "Kalla mig inte 'käre Manfred', otrogna kvinna! Ha! Här skall flyta blod!" I verkligheten flöt där redan blod, för Napoleonsons näsa var nästan krossad. "Han bröt sig in, Manfred, för att stjäla bordsilvret, och ..." " Lögnerska! " vrålade Bergman med kursivstil. "Bröt han sig in i sängkammargarderoben? Vill du påstå det? Trodde han att bordsilvret fanns där? Va?
Den vrede hämnaren blev ögonblickligen spak. "Det ... det ... är ingenting, Gudrun lilla. Jag vet inte alls hur det kommit på min rock, lilla älskade Gudrun", sade han milt men besvärat. " Du vet det, Manfred! " sade fru Bergman olycksbådande. "Det är alldeles guldgult, och du vet, att jag varit brunett ända se'n september förra året."