Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Hennes släktingar, som förut hatat mig, äro icke okänsliga för mina lidanden, och jag erbjudes att komma och hälsa på min dotter, en liten ängel som bor på landet hos mormodern. Det är för mig som att återkallas till livet! Mitt barn, min dotter har försteget framför makan.
Nog av, L. klär sig svart med vit halsduk, skickar magistern att köpa en blombukett, inrullar sin polacka, omknuten med ett rött sidenband, dock så att kompositörens namn tydligen kunde läsas utanpå, tar sig en droska och åker till den gamla mamsellens bostad. Han kommer dock icke längre än i förstugan, där han emottages mycket kallt av den blivande makan. Han börjar med polackan.
Minska ej julens trefnad och skräm ej glädjen i afton; Året äger ändå tillräckliga dagar för sorgen." Men med en bitter suck genmälte den åldriga makan: "Ville du, kunde du skåda vår fröjd, om du såge oss glädjas, Såge oss leka i kväll lättsinnigt och glömma, att Adolf Kämpar i dödens armar kanske, förmultnar i stoftet, Eller ock firar förblödd i turkarnas boja sin julkväll?"
Men under det hon sjunger med i den nya sången, riktas säkert hennes blickar mången gång mot de ljusa portarna, liksom om hon väntade någon. Hvem väntar hon på? Hon är ju nu återförenad med sina kära. Modern har återfunnit sitt barn, makan sin make. Hvem är det då hon väntar på? Jo, på alla de kära små barnen, som hon här nere undervisat och försökt leda till frälsaren. Hon vill möta dem hos Gud.
Åter hade en halftimme förflutit, och ännu hördes de ej af. Hvad var det jag tänkte nyss? Önskade jag Antti hem för att visa honom min tillit och kärlek? Onödigt! Han hade försummat mig, varit likgiltig så mycken stolthet och själfuppskattning torde väl dock vara den sårade makan medgifven, att hon ej visar sig tacksam för slikt.
Ack, ett gyllne äpple, som jag ägde, Föll i dag uti Bojanas bölja; Detta sörjer jag och kan ej tröstas." Och den smärta makan, som ej anar Något värre, svarar så gemålen: "Bed till Gud om hälsa blott, ett äpple, Mera skönt ännu, kan du dig gjuta." Häftigare blott blef hjältens smärta; Och åt sidan vände han sitt anlet För att icke se sin hulda maka.
Det senare var dock inte fallet med hans fru, ty hon gapskrattade när hon såg sin lagvigde komma tillbaka dyvåt, lerig, svullnande och arg. "Skratta inte, kvinna!" röt Ahlbom med mord i blicken, men det hjälpte inte. "Om du bara visste hur kostlig du ser ut!" svarade makan. "Kom nu in och kläd om dig, så skall jag sköta om dina bulnader."
Dagens Ord
Andra Tittar