United States or Solomon Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


till ända lupo de sista åren af hans lefnad. Bilden bör äfven för oss vara intressant, ehuru Lucidors enkla förhållanden togo sig ringa ut mot de invecklade och romantiska händelser, som i våra dagar omgifva hjeltarne af hans slag. Själens eld och strid är densamma, det yttre te sig huru som helst.

Trygg jag vara kan, Blott ej Leontes faller för mitt svärd. För mitt? Min son Leontes, han? Jag härskar trygg, blott ej Min hand dens lefnad släcker, som jag lifvet gaf. Kan större lycka köpas för ett bättre pris? Om hans fall min säkerhet berott, om mig Det förelagts att döda honom eller själf Min ofärd skapa, lycka, spira, kungamakt, Ja, lif jag gärna velat offra för hans lif.

Och huru olycklig är vår bekymmersamma lefnad och huru fåfänga dess sträfvanden! En samlar som Euclio egodelar, en annan löper efter Thais i Korint, en tredje lefver i sus och dus bland kort och tärningar, men endast samvetsqvalen återstå för dem slutet, »När lifves trötta skepp får stryka seglen neer». Döden kommer ju och jemnar allt. »En heerd-kiäp ok en rijksstaf» blifva lika.

de slutat vinkade konungen åt den skönaste af dem alla, att hon skulle framträda till hans konungsliga stol. Hon gjorde och böjde knä under det hon vördnadsfullt sänkte pannan emot handen. "Hvem är du, landets skönaste dotter?" frågade konungen. "Måtte konungens lefnad vara lyckosam!" svarade tärnan, "din tjenarinna är enda barnet af Moabiten Bosnai, den hängångne".

I bättre stunder tog Runeberg gärna emot besök af vänner och bekanta och skämtade gladt om gemensamma minnen eller dröjde vid anekdoter ur det förflutna; det var under dessa år Strömborg gjorde sina biografiska anteckningar, som äro en oskattbar källa för kännedomen om Runebergs lefnad.

Under yttersta nöd framsläpade hon ännu ett par år af sin lefnad och lemnade vid sin död sin lilla tioåriga Clara alldeles värnlös. Lingdahls, som bodde i samma stad, togo den lilla värnlösa flickan till sig. Det är allt, hvad jag känner af hennes tidigare historia. Jag såg henne sedan ofta nog i huset, en ytterst arbetsam flicka!

Hur ljuft Att mot min klara framtid blicka nu och se Den långa lefnad, Parcens slända lofvar mig. LEIOKRITOS. En dubbel glädje skänker mig min spira nu, jag i arf den lämna får åt en, som vet Att skatta dess besittning, jag ser den fröjd, Den ger dig ren i hoppet. Alltför kall förut Du syntes mig, likgiltig för de ädlaste Af lifvets skänker: ära, välde, härskarmakt.

"Svage, blinde, dödlige", ropte hon, "hvi forsken I ert öde ut, När dock kort med fröjd och kval er lefnad är?" LEIOKRITOS. Var hon förtörnad eller ofärd bådande? MEDON. Hör blott! sagdt, till källan, den kastaliska, Hon gick och kom tillbaka, tvagen, renad från Hvart grand af ett förflutet, ett närvarande.

Han var upptäckare som ingen före och ingen efter honom. Hvar och en, som känner blott elementen till Scheeles vetenskap, vet också hvilken betydelse sådana upptäckter som syrets, fluorens, klorens, manganens, glycerinets, för att ej nämna flere, utöfvat vetenskapens och industriens utveckling. Hundra år ha förflutit sedan Scheele slutade sin korta och betydelsefulla lefnad.

lär ej hvalfvet länge hållas tomt! DANIEL HJORT. Får du ej någon annan dit, skall jag komma själf och bjuda mig åt dig. FÅNGVAKTAREN. Utaf den där får intet klokt man höra. Trettonde scenen. Katri. Daniel Hjort. DANIEL HJORT Fly, fly, du kärlek, du, min sista dröm! Du blef det bittraste af alt det bittra uti min lefnad!