Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 maj 2025
Ulv Ulvsson stod kvar utan att lyda hans uppmaning. Han återvann en skymt av sin forna avmätta värdighet. För en man, som så darrande stöder sig mot husknuten, är inte nu rätta stunden att upptaga ett envig, sade han. Bonde från Folketuna, jag har aldrig hört din röst så hovsam och saktmodig, och vad du i denna stund minst längtar efter, det är att se en annans blod.
Ja, du måste hjälpa oss, gamle man, stammade hon, utan någon redig tanke med sina meningslösa ord. Trälen gick ut. De hörde, hur han stod en stund vid husknuten och ropade till herr Svantepolk, att kojan var tom. Sedan gick han upp till honom, och det blev tyst. Från nöthuset ljöd ibland ett gällt slag i en skälla, och snön rasade med buller från ett tak.
Han vände sig långsamt om, tog några steg mot huvudbyggnaden, stannade. Hur vet hennes nåd, att det var en torvupptagare? Det vet jag inte, svarade fru Olga, men jag antar det. I alla händelser var det inte någon av gårdens folk. Hur dags ungefär var det? frågade förvaltaren. Fru Olga smålog. Ungefär! Hon svarade: Mötet ägde rum därborta vid husknuten.
Efter en stund frågade han: Var det moran som ropte på länsman i jonse? Ässässäss, fräste sväran. Det var på narri, kan han väl tänka. Mannen i fållbänken skrattade godmodigt, sade: Fan och länsman ska en aldrig ropa på narri. De stå bakom husknuten. Han tog av sig rocken, vek ihop den till huvudkudde och sträckte ut sig i fållbänken. Jag har åkt hela dan, så jag tar mig en lur.
Abraham hade varit uppe med solen och kände sig sömnig. Han strök i sakta mak förbi husknuten bort mot bänken. För en stund sedan hade den stått tom. Nu satt Elsa där. Det kom så överraskande, att Abraham ofrivilligt stannade och spärrade upp ögonen. Ja, där satt nu verkligen Elsa, och det var ingenting vidare med det. Han steg fram, nickade och satte sig bredvid henne. Hon reste sig. Varför?
Gubben Halling och gumman Enberg lustvandrade i månskenet och sågo ut som ett hjonelag av uråldrig tomtesläkt, de där gnabbas om gröten och i trots av de hundrade vintrarna pussas bakom husknuten. Hundarna voro trogna, lugna vänner. Och Blenda var en docka, sirligt snidad i elfenben lysande i mörkret med fosforsken. En vecka före auktionen red Abraham in till staden.
Johanniterna hunno knappt annat än att buga och bedja, ty på husknuten vid överskärarnas gata stod ärkeängeln Mikael med sin själavåg, och på guldsmedernas hörn gnistrade Sankt Loyus' biskopsmössa och hammare.
Dagens Ord
Andra Tittar