United States or Armenia ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Men gå längre bort, dit bakom kakelugnen, så skall jag försöka, om inte hon då..." "Vi skola lemna det till en annan gång; nog hinna vi ju sedan. Om vi nu skulle få toddy ned i löfsalen. Der är främmande." "Jag vet. Vi ha redan bestyrt om kvällsvarden. Ni får stekta kycklingar." "Bra. Kom du också och håll oss sällskap. Det är ju varmt och vackert väder nu i kväll." "Bara jag inte stör er?"
Ty just när Karl Johan var nära att hinna upp henne, intervenerade ödet i form av en mycket välpressad ung man, som kom runt ett hörn, hälsade bekant på flickan och gjorde henne sällskap mitt för Klyvarboms näsa.
När så någon av dessa män, som genomvandra landet, på sin färd får se människoben, då skall han sätta upp en vård därbredvid, till dess att dödgrävarna hinna begrava dem i »Gogs larmande hops dal». Där skall ock finnas en stad med namnet Hamona. På detta sätt skola de rena landet.
Rofvorna, hvilka sent sättas ner som frön i jorden, hinna knappt knyta sig till en liten potatis' storlek, förrän frosten kommer och gör det så hårdt och trångt omkring dem, att de ej kunna växa. Ärtskidorna hänga vissna som små svartnade trasor ute på ärtåkern, inte en enda ärta blir det i dem.
Då de nu voro vid Jebus och dagen var långt framliden, sade tjänaren till sin herre: »Kom, låt oss taga in i denna jebuséstad och stanna där över natten.» Men hans herre svarade honom: »Vi skola icke taga in i en främmande stad, där inga israeliter bo; låt oss draga vidare, fram till Gibea.» Och han sade ytterligare till sin tjänare: »Kom, låt oss försöka hinna fram till en av orterna här och stanna över natten i Gibea eller Rama.» Så drogo de vidare; och när de voro invid Gibea i Benjamin, gick solen ned.
Sade och lämnade snart den aktade Anna tillfredsställd, Tog från det rymliga bordet ett stop förnöjsam i handen Och tilltalte sin vän, den ärade värden på Hjerpvik: "Drickom ännu, Zakarias, i fröjd tillsamman, som fordom äfven i svårare dar vi drucko med modiga sinnen; Ty det höfves dock bäst den förgängliga mänskan att glädjas, Likasom ikorn, lätt i sin håg, på det bräckliga flarnet Seglar från våg till våg och väntar att hinna till stranden!"
Med lättare hjärta gick han på för att hinna numro fyrtiotre, som måste ligga på vänster hand, efter som det var udda nummer, och när han anlände till ort och ställe skulle han in genom en dånande portgång för att komma in på gården. Där sökte han en klocksträng eller något annat tillhygge att ge luft åt sin otålighet få komma under tak.