Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Valdemar växte upp, och han var den enda av bröderna, som hade ärvt den äldsta ättefadrens ljusa hår. Han hade också ärvt mycket av hans lugna godmodighet och hans tycke för skogsmän och andra vilda sällar. Han älskade sitt rike som en bondeson sitt hemman, och han gick i en dröm och hörde bara fågelkvitter.
Hellre lämnar jag mitt rika hemman, Dragande med er i ödemarker, Om mig Gud vill därtill unna styrka." Så han bad, och öfvertald zigenarn Höll med hugget opp och skänkte lifvet. "Om vid Gud du lofvar brödratrohet, Skall ett hår ej på din hjässa krökas, Ej så länge röfvarn Adolf andas Och med dessa båda ögon ser dig."
Fem och sjutti vintrar täckt hans hufvud Med en snö, som ingen sommar smälter. Ett blott ägde han af allt, hvad fordom Gjort hans glädje, ett blott, sin förtröstan På den Gud, som medgång sändt och motgång; Och han bodde nu, till dörrn förvisad, Gömd, förbisedd, på en annans hemman, Af sin sockens mildhet underhållen.
Byn är full med manfolk, i socknen fins en hop bättre hemman än Salmi; men en så arg gårdvar som Salmen Ukko fins väl inte i hela landet, det säger då hvar och en, som har ögon och öron. Det for en mörk sky öfver Ellas ansigte; han rodnade som en yngling, och hans ögon glänste. Du vill väl inte öfvergifva mig, Hedda? frågade han nästan ångestfullt.
Och de gåfvo sig på färden båda, Ena tågande, den andra buren, Tills vid början af en bättre skogsväg De i vänlig brodersämja skildes. Till sin lada gick tillbaka Adolf; Förarn gick, fast svag, att hämta föda. Men med ständigt växlad gång och hylla Hann han innan middan till ett hemman, Gick där in och tog sig plats på bänken.
Den ene kallade de för »Fiffen» han hette egentligen Filip Fransson och var smålänning född. Där gick några besynnerliga historier om att han haft något knep för sig med redskapen i sitt bränneri och att kontrollören hade varit med om det. Så gick det hål på ägget. Kontrollören, en sergeant, fick rymma till Amerika, och Fransson slog sig ned här i Smörlunda och köpte ett stort hemman.
Henne svarade åter den raske Mattias från Kuru: "Undra då ej, att så sällan jag får kringflacka och resa. Se, så är det med mig, och så är jag stadd på mitt hemman, Likasom gäddan stängs i den rumrikt gillrade katsan: Hvart hon förfogar sig, längtande ut, från ett hörn till ett annat, Sätta sig hinder emot, och förgäfves bryter hon böljan.
Jag har mycket att säga er angående Sven, fortfor Göran, men vill spara det till ett mera passande tillfälle. Men nu gäller det att framföra mitt andra ärende, som på sätt och vis är en bön till er, korporal. Jag är nu sedan fjorton dagar myndig, äger ett vackert och gott hemman i Bergs socken och har efter moget övervägande beslutat överge studierna och bliva, vad min salig far var: bonde.
Dagens Ord
Andra Tittar