Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 maj 2025
Är denna kamp, en brottning mellan hvad man vill Och hvad man måste, detta köldomhärjade, Fröjdlösa, stela törnelif, hvars taggar blott Få sitta skräckinjagande på stängeln kvar, Då hvarje grodd till bladets grönska, blommans eld Nödvändigheten, mer än vintern kall, förgör: Är detta lif, så ökenkalt, så glädjetomt, Så mångbeprisadt och så litet afundsvärdt, Är det att vara konung?
Fanns på min ö ett sinne, där så ädel grodd Sin växt, sin trefnad funne, o, som frön därtill Jag ville stycken af mitt eget hjärta så Och med min blod dem vattna. Kärlek! Trohet! Dock, Jag, äfven jag skall finna er, jag vilja har, Har ingen, som jag fruktar mer, och jag är kung. På afstånd ut till sjöss klippor och hällar. Vid stranden båtar och spillror af ett skepp.
De begynte därför påkläda honom hans dyrbara kläder till uppståndelsen. Under tiden blevo minnena druckna, först för Oden till seger och välde, sedan för Tor till frihet och mannakraft och slutligen för Frey till grodd och gröda.
Soldaten har något av grodd i sig, det finns hopp om utveckling, men en underofficer bär något ödesdigert, oundvikligt, hämmande i sig och är därför sällan lycklig. Styckjunkar Lundqvist på Stockholms kanonregemente kände sig aldrig lycklig.
Oskodd löper hon på lindan, Flyr med blottad fot på fältet, Far, som fläkten far på ängen, Skyndar såsom skuggan öfver. Skulle ock ett blad bli brutet, Något grässtrå nedertryckas, Hjärtats sorg förtynga stegen, Grönskar snart en grodd ånyo, Fostras flere blad i stället Af den dagg, mitt öga gjuter, Dessa blåa stjärnors tårar.
Så, milda känslor, I, som skjutit åter En dvärglik grodd i den betrycktes barm, Skall snart kanske ert matta lif förstöras. En dyster aning sveper ren sitt flor Omkring er himmel; ack, om några stunder Är allt måhända mörkt igen som förr! Men tyst, en sång! Hvad mänskligt väsen dväljs Som jag bland klyftorna, i öde skogen? En glädtig sång!
Det gäller då för lärarn att ej förkväfva "den vackra låga, som eldar ynglingen för en i hans mening berättigad sak, en låga af hvilken ensamt äfven det stora rätta i en framtid kan vänta sin kraft och sin fyllnad". Men å andra sidan bör ock tillses, "att de ädla frön, man förutsätter inom ynglingens barm, icke må förvildas i sin grodd, utan uppgå till blomning och frukter". Med detta uttalande, som i sin helhet läses hos Strömborg, har Runeberg trängt till en af kärnpunkterna i uppfostringskonsten.
Dagens Ord
Andra Tittar