Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Men ärlighet varar längst och därför ska du säga så här: Kära fru Schönthal, ni är mig för slug och därför är det bäst att jag kryper fram med sanningen. Min dotter har obetänksamt nog promenerat i Pratern och förlustat sig där och annorstädes i manligt sällskap. I tukt och ära, det försäkrar jag, men ni vet ju bäst, hur folk pratar. Och därför har jag så brått att få henne gift.
Därför ska man inte komma till oss och säga, att den rena, sanna dygden strider mot det naturliga och normala. Vi ha vår erfarenhet och vi veta, vad vi tala om. Nu hände det sig en sommar, att jag och min yngsta syster besökte en kvinnlig anförvant som är gift med en enkel lantman i Småland. Traktens skönhet förtjuste oss och ännu mer befolkningens sedesamma och strävsamma liv.
På sitt yttersta helgar han sig som ett offer för sin far, hvars hemlighet just blifvit honom uppenbar, för den affällige prästen, som varit hans lärare och gift sig med hans älskade, för alla dem hvilka fallit af, gått vilse eller vackla.
Om vintrarna, när snön hopade sig över vägarna, satt han hemma, men var vår kom han ridande i sin järnhatt med det korta svärdet vid sidan och alltid följd av en ömfotad träl. Det var Kalv, samma träl, som han hade gift ihop med den suckande Tova. Folke Filbyter bar en utsliten vadmalskappa över kläderna, och sadeln hade ett så högt ryggstöd, att han satt som i en stol.
Och skyller mig för att stoppa åt far min, som om gubben fått en rutten rova sen jag blev gift med gästgivarn. Är det fint, det? Men han är torpare, si, si! Och västgötaknallens dotter håller di i huset för pengarna hennes. Och skickar Danjel på vind med henne, sen det blitt mörkt, för han är den ende i nästet, som inte har syndat. Jag håller räkningen, jag.
Själv påstod hon sig vara gift, men prästbetyget hade en annan åsikt. Gula Rosen strävade efter att bliva en bättre, en dygdig människa.
»Ja visst!» »Very good!» Resten av samtalet fördes i lägre ton och vännerna ansträngde förgäves sina öron. När måltiden var slut gick Stella upp för att göra sig i ordning till avresan, och Carlcrantz steg in i kaféet dit vännerna dragit sig, och blev glatt mottagen. »Hå fasen, Carlcrantz», hojtade grosshandlar Pålsson, »inte visste jag att du var gift.»
O Ännu har min herre icke gift sig, Utan tänker ta dig, hem mot hösten." Och till hästen säger flickan detta: "Om jag visste, att du sanning talat, Ville jag slå sönder mina spännen Och dem gärna vid ditt betsel smida, Ville det beslå med idel silfver Och det med min halsked sen förgylla." Hjorten betar uppå bergets åsar, Betar en dag, sjuknar in den andra Och begynner klaga högt den tredje.
Och kommer jag i stora rum, så svimmar jag. Fast det just inte hör till mina vanor att svimma. Men jag måste ha nära till nästa människa. Eller åtminstone till någon gammal möbel, som jag känner och som luktar bekant. Men det hjälper inte, det heller. Jag är ensam. Gift er, föreslog Abraham.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter. Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig. Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda. I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda. Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar. Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
Dagens Ord
Andra Tittar