Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
»I evigt verldslig-sinte, Måst icke verlden då med tiden blir till inte, Som utaf inte gjord och så högåldrig är Att hennes öde död visst måste vara när? Man hörer sjö och haf mer än som vanligt brusa, Man hörer vädergud'n med grymma stormvä'r susa, Årstiden håller ej som förr sin vissa tid Med hetta eller frost.
Ty han var ju ändå en förmögen och säga hvad man ville en hygglig och aktad man, en man i sina bästa år, en man med en god ställning, med ett ord han var ett » godt parti », han skulle nog få sig hustru, han, patronen på Hvitö. Frost. Det är ett litet torp nära Ahola, högt uppe i Saarijärvi. En ensam stuga, långt ifrån andra menniskoboningar.
Känslans gudaflamma Väcktes vid din ljusning; Jord och skyar stamma Kärlek och förtjusning; Sorgen flyr för våren, Glädje ler ur tåren, Morgonrodnad ur bekymrens moln. Blomman låg förkolnad Under frost och snö; Höstens bleka vålnad, Gick hon nöjd att dö.
Hans namn är frost , och der han far fram, der blir allt stelt och liflöst. Det var det spöke Paavo ständigt fruktade och ständigt såg. Han såg det i sjelfva den ljusa sommardagen, då allt omkring honom låg i solsken, såg det och räddes... Han fruktade hvarje molnfri qvällshimmel, hvarje dag som slöts i stillhet och lugn.
Hennes hjerta drog sig ihop som lefvande kött i stark frost. Det hade alltså ingenting varit mellan dem! Ingenting annat än hvad de sjelfve kallade en stämning, som strök förbi och försvann; en lek med det heligaste i lifvet.
Du ser det i dess hvila, du, Det härjas ej, det störs ej nu, Dock kan för det du flamma; Jag såg det i dess pröfningstid, I frost, i svält, i storm, i strid, Jag såg det då detsamma; Hvad, tror du, kände jag därvid?
Aftonrodnaden bleknade, skuggorna växte, dimmorna stego upp ända mot gården, dolde träden vid ån och kommo de stora björkarne omkring brunnen att se mörka och underliga ut. Vid Agreens torp, borta i öster, skymtade snart månen fram. Mot natten blef det visst alldeles klart; godt att dimman låg där och skyddade mot frost...
Enkla synas de väl, de härliga språken, af fädren Ärfda från barn och till barn, men huslig lycka och välgång Växa ur dem som, blommor ur ängens bördiga sköte. Se, hvad du äger, och allt, hvad af människohänder ihopbragts, Har sin fiende ock, olyckan: din lofvande åker Härjas af hagel och frost, och din hjord förstöres af vilddjur.
De sofvo när den riktiga månen med frost i följe trädde opp på himmelen, sofvo fast aflägsna steg och buller af människor, af skällande hundar hördes ej långt ifrån dem, sofvo när allt blef tyst och dödt i skogen. Men då vaknade de. Något ludet, vamt kom krypande, smygande, gled mjukt in under fårskinnsfällen, som Gullspira därvid med ett skutt och ett kort bräkande af ovilja lämnade.
Dagens Ord
Andra Tittar