Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juni 2025
Han stormen som en tjenare, som bud Han blixten sänder, Han hafsens djup i skum rör upp, Han landsens skick förvänder; Lofsjunger Honom på Sin thron; Hans Väldes makt är stor, Och salig den, hvars tillit fast uppå Dess klippa gror. Som strå då för Hans fot förgås må slägter efter slägter, För Honom vare tusend år som en af nattens väkter; Hvad är det mer?
Jean lägger släpet i position med sin vänstra fot och backar ner åt vänstra avantscenen under det markisinnan kryper efter honom; det är en högst spännande scen, ty man väntar varje ögonblick att få se klänningslivet brista och skilja sig från kjolen, men det går lyckligt och väl, tills Jean störtar ut genom dörren.
Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig! Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke. HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida. Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten. HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
Se, förståndige vän, ej mäktar du trifvas i stugan; Visst som en brännande glöd för din fot är det fredliga golfvet; Men att syssla i skogar och kärr onödigt och ständigt, Sådant är ditt. Nu måste du dock slå jakten ur hågen.
Men Hopp-Sara bara skrattade, fräste och svor, och sade rent ut att hon var för gammal. Det gör ingenting, grymtade Nilenius, för det går så fort! Gumman berättade det för mig, och jag tror inte hon ljög. Varför han någonsin kunnat ställa sig in hos Davids far vet jag ej, jag var ej då på denna trakt. Vid den tiden då brodern begravdes var emellertid Nilenius aldrig med sin fot inom Ramms stuga.
Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen? Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta. När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE: När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Han fick gå och hälsa på henne, eftersom hon vägrade att åter sätta sin fot i detta syndens näste, från vilket hon blivit utkörd. Den ende, som ej kände sig fullt belåten med anordningen var Stellan. Hans första invändning var: Ska ja då ligga ensam om nätterna, för dä vill ja inte. Varför vill du inte det? På detta svarade ej Stellan.
LEONTES. Hyllos, räck mig nu Det helga mjölet, tills från Xuthosbergets fot, Där bäcken klarast störtar utför hällarna, Du hämtat vatten. LEIOKRITOS. Yngling, du vill offra här? LEONTES. Så är min afsikt, fader. LEIOKRITOS. Säkert denna gång Åt Dike åter. Ensamt henne tyckes du Din dyrkan ständigt ägna. LEONTES. Ensamt henne ej.
Dagens Ord
Andra Tittar