Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 oktober 2025
Hannas tillbakadragna, litet öfverlägsna sätt retade dem. De hade i början försökt ställa sig väl med henne, hon var ju den bästa på klassen, men alla deras bemödanden strandade mot Hannas kärfva: jag vill helst vara i fred. De drogo sig tillbaka med en viss hämndkänsla, hvilken ingalunda minskades af att Bella så gerna tycktes vara med Hanna.
Tacka vet jag, att kunna sprätta med hvar fena utan att vara inklämd i dessa välsignade burar! Hvart reser du, Bella? Vi skola vara på vårt kära Fågelvik , svarade Bella. Jag skall arbeta i hushållet och hjelpa mamma med trädgården. Skola vi icke göra en fotvandring? skrek Bertha förtjust. Hvem kommer med? Jag! ropade några ur skocken.
Nej vänta, Bella, du måste titta hit först, ropade Lilli Enestam. Den här urkeden fick jag. Är den ej förtjusande? Hör du, Bella, skrek en tredje, fick du den der boken du önskade? Bella, kom, skall du få något godt. Vi plundrade julgranen först i går och jag tog med mig af de bästa konfekterna åt dig.
Lulle och Lisi kältade att få fara med, och Bella måste trösta dem med löftet att få komma ned till ångbåten och vifta då hon reste, samt med utsigten att få leta efter något roligt i hennes kappsäck, när hon kom tillbaka.
Der hemma gaf Bella honom varm mjölk och hvetebröd och hans sorg dunstade bort innan en timme gått om. Begge flickorna sutto bredvid honom. Bella hade tvättat hans ansigte och händer, och Hanna höll på att flytta knapparne i Lulles en gammal paletå, som gossen skulle
Bella skyndade att ställa det ångande kaffet rakt invid hennes näsa och i ett nu var Bertha vaken. Hon klädde sig på två minuter, det var aldrig så noga med tvättning och sådant, och var färdig före de andra. Derefter snördes renslarne, betalades nattqvarteret och klockan half 10 först var man på väg igen.
I skolan vexlade stämningen på Bellas klass allteftersom underrättelserna om hennes tillstånd voro goda eller dåliga. Hanna fick dagligen besvara en mängd ifrigt deltagande frågor om Bella, och långt innan denna ännu fick höra något från den yttre verlden, öfversvämmades hennes rum af billeter, blommor och små prydliga arbeten, som kamraternas vänliga hjertan hade behof att gifva.
Hon trodde, att hon misstog sig och fördubblade sin vänlighet, men Hanna blef blott fåordigare och trumpnare, ju längre de talade. Jag kommer hem med dig en stund, sade Bella, när de skulle skiljas. Jag kan lexorna och tycker det är så länge sedan jag varit hos dig. Kom, om du vill, sade Hanna likgiltigt, men jag måste läsa.
Icke vara fullt viss om, att de alltid skulle förblifva vänner! Hon åtminstone var fullt säker på sig. De sutto tysta en stund. Hvad tänker du på, Bella? frågade Hanna slutligen. Jag tänker på det du sade, att du ej var viss på, att din tillgifvenhet för mig är varaktig. Var ej ledsen på mig, Bella min, men huru kan jag annat? Den är ju icke pröfvad ännu.
Har du någonsin hört, att det blifvit allvar af ett skolflickstycke, som slagit ut på barnbalerna eller skridskobanan? Jag har aldrig ansett sådant för annat än onödig inbillning. Bella blef tankfull. Jag har sett litet i den vägen, sade hon. Men något inom mig säger, att det är att leka med något mycket allvarsamt.
Dagens Ord
Andra Tittar