United States or Zimbabwe ? Vote for the TOP Country of the Week !
En liten knubbig dam med rikt, askblont hår böjde sig just fram och talade med henne, men hon höll solfjädern för ansiktet. Nu slog hon ihop den å, fru Wenschen! Tomas Weber blev blodröd av förbittring. Fru Wenschen var icke något sällskap för Märta. God afton, Tomas! Han kände en kraftig hand på sin axel. Nej, se Gabriel... Är din fru med? Ja, hon sitter därborta.
Den unge prästen böjde sig intill henne och sade: Människorna voro för svaga att tjäna Gud, då togo de sig konungar för att bekämpa honom. De skapade dem av sitt eget kött och sin egen synd, men gjorde dem tillika stolta och fria, så att de inte själva kunde tjäna dem utan daglig förnedring.
Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä och föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.
Han gick rundt omkring mig. Jag satt stilla, med handen skuggande öfver ögonen. Jag skulle väl icke han tog mina händer, han böjde sig ned och stirrade mig in i ansiktet jag skulle väl icke ha stört ert sinneslugn? Det är ju omöjligt? Säg? Ni känner mig ju icke Nej. Men jag vill icke se er oftare. Hvarför det då? Nu har ni en dålig tanke om mig. Jag? Hvarför skulle jag det ha? Det vet ni nog.
Hans min blef ännu mera butter. Han såg ut som ett barn, som leker skolmästare. »Du skall få dig!» mumlade han, och i det han med förargad min betraktade den nykomne, böjde han sig ned efter ett tillhygge, men fick i stället fatt i den stora skällan. Med denna som vapen gick han framåt mot fienden. Denne kom emellertid allt närmare.
Nöjd ?... Hon böjde nacken tillbaka, och med slutna ögon och ett leende så hemlighetsfullt strålande, så sublimt i sin fanatiska hängivenhet, att han, som såg det, ovillkorligt suckade, viskade hon: När jag har dig, är jag lycklig .
Och medan han med hastigt påtaget allvar besvarade hennes sista gäckande inkast, sögo sig hans blickar fast vid den trånsjukt ristade linjen mellan hennes blekröda läppar. Champagnen kom. Professor Weber böjde sig fram och klingade mot glaset. Han berömde fru Arvidsons hedrande vandel och utbragte hennes skål. Det var mycket känsla i hans tal. Titta på pappas nordstjärna, viskade Greta till Hall.
Jag böjde mitt huvud och grät, grät för första gången över mig själv och mitt eget liv. Och jag väntade ingenting, trodde icke på något annat, än att nu skulle dagarna gå lugnt och obevekligt fram mot den stund, som måste komma, och sist skulle döden slita sönder allt, för vilket jag levat. Hur länge jag satt där, vet jag icke.
Runt omkring stodo de andra kvinnorna med facklor och sjöngo en mörk sång till det heliga mjödet, livsdrycken, som bubblade av hemligheter och som själva gudarna hämtat från underjorden. För var gång hon böjde sig ned över den svarta källan, som speglade henne, uttalade hon en besvärjelse.
Så gick han sakta mot Kerstins trappuppgång, medan han lämnade hästen på gården, och efter att ha knackat på hennes dörr och släppts in, gick han fram till fönstret för att undersöka effekten. Rabulisterna hade närmat sig hästen, böjde sig över den och sågo därefter upp mot Kerstins köksfönster. Stellan nickade åt dem, till tecken att han var vänligt sinnad. Men de tvekade ännu.