United States or Sierra Leone ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hvi har du öfvergifvit mig och lämnat mig i det onda hjärtats våld! Se där den hvita kransen Mariebilden! Är jag lik den, som kransen fordom band? Ja, som den brutna rosen är den friska. Femte scenen. Sigrid. Daniel Hjort. Han! DANIEL HJORT. Hvem har spökat er vidrigt ut? SIGRID. Om icke denna dräkt behagar er, jag aldrig häller frågat om ert tycke.

Huru glada de voro och huru mycket de hade att tala om för sin mamma! Redogörelserna ville aldrig taga slut, det var alldeles som om jag varit borta i veckotal. De voro glada och obekymrade. Om lifvets sorger viste de ännu ingenting. Det sved i mitt hjärta. Jag kväfde mina snyftningar och smekte barnen under tystnad. samma gång klagade mina tankar: Er far har öfvergifvit oss er och mig.

Män, som i åratal varit hängifvet fästa vid sina hustrur, att de sagt, att intet utom döden skulle skilja dem åt, hafva öfvergifvit sina hustrur och knutit brottslig förbindelse med andra qvinnor, emedan andarna sagt dem, att det fans en större spiritistisk frändskap emellan dessa äkta män och vissa andra qvinnor än emellan dem och deras lagliga hustrur.

Den fromma, som ej ondt har gjort, Kan ej en fristad finna, Men flyktar ifrån ort till ort, Att undan pilen hinna, Och måste sist Dock skuldlös för våld och list. Min hjälpare, hvar dröjer nu Din hand, har trött den blifvit? Min Gud, min Gud, hvi hafver du helt mig öfvergifvit? Om dagen ropar jag till dig, Men du vill icke svara; I nattens stund jag jämrar mig, Men måste fridlös vara.

Hade väl underjordens vålnader öfvergifvit sina fridfulla hviloplatser för att hemsöka de lefvandes stekfat? Men där borta fans ju i stället ungdom. Rundkindade, bastanta flickor och tjocka, klumpiga ungherrar, hvilka dock vågade prata med hvarandra och till och med emellanåt skratta. Jag kände dem och viste att det var präktiga flickor och präktiga unga män, framåtsträfvande och arbetsamma.

Han var den ena minuten sig sjelf, den Ulf som öfvergifvit all vanlig elegans och all bonhommie, den dödsföraktande och dock dödsfärdige, den förtviflade, den till det yttersta beredde ... det andra ögonblicket var han herr Adolf, den först tillbakahållande och värdige, men ytterligt uppskrämde, efterhand allt efterskänkande och om barmhertighet bönfallande. Han gjorde båda rollerna utmärkt.

Om detta är riktigt, torde han möjligen öfvergifvit sin ursprungliga plan att framtränga genom Robesons kanal och i stället vändt sig mot Jones sund och de ännu outforskade trakterna väster därom.