bonhommie

Uppdaterad: 6 juli 2026

Han var den ena minuten sig sjelf, den Ulf som öfvergifvit all vanlig elegans och all bonhommie, den dödsföraktande och dock dödsfärdige, den förtviflade, den till det yttersta beredde ... det andra ögonblicket var han herr Adolf, den först tillbakahållande och värdige, men så ytterligt uppskrämde, efterhand allt efterskänkande och om barmhertighet bönfallande. Han gjorde båda rollerna utmärkt.

Daniel Sten - Sämre folk : En berättelse