United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Låt ej hans anspråk, ställda upp mot dina, bli Hans ofärd. Unna honom, om ej spirans glans, Dock luftens, dagens, grönskans på hans fäders ö, Att äga här för mig, för sig, för andra ej Det lif, som själf du återgaf åt honom nyss. LEONTES. Han är min konung; tryggare betror han ej Sitt lif i dina händer än i mina nu, Ty lika starkt är pliktens band som kärlekens.
Ingen svarade. Helt nära i berget genljöd hans röst och ekot återgaf hans rop hastigt och med yttersta noggrannhet. Han sprang upp för den knakande trappan, tog den i ett par skutt och slog på dörren. Ingen öppnade.
Agnes böjde sig lätt åt sidan och kastade åter på honom samma förföriska, farliga blick. Hvar fick hon denna smältande blick, som återgaf känslans finaste vibrationer? Hade skaparen utrustat henne med ögon olika andra dödligas? Vill ni inte säga det? upprepade Antti ännu en gång. Ni skulle blifva en helt och hållet annan människa. Tror ni det? Vill ni hålla vad?
Hon satt en gång på samma strand Och såg mot samma fjärd. Hon såg sin älskling lämna land Och styra hit sin färd. Vid klippan där blef sjön hans graf, Ej ens hans lik den återgaf. Och därför hennes hemska ro, O främling, ej förströ! Låt hennes sorgsna blick få bo I djupet af sin sjö. Det är det enda, hon har kvar Af all den glädje, fordom var!
"Det har du så rätt i, min lilla kulting", smilade Viva och kysste på fingret åt Sylvia. Hon hade satt en liten brun björkkvist i munnen och låtsade röka, där hon gick fram och tillbaka med händerna i "byxfickorna". De hade haft en riktig finskräddare från staden hemma en tid, att sy fars och drängarnas hemväfda kläder, och Viva återgaf noga hans rörelser och uttryck.
Maglena blef med ens förunderligt stark och modig. I jämförelse med huru hon haft det där nere, på tu man hand med björnen, kände hon sig här uppe, med Ante invid sig, nästan trygg och skyddad. Denna känsla återgaf henne krafterna och satte lif i hennes lemmar och ljud i strupen. Hon hade hört att man kunde skrämma björnen genom skrik och olåt och ett morskt uppträdande.
Hån mot den fula under alla former, skönhetens pris såsom qvinnans högsta och enda värde. Så tänka de ädlaste, de bästa! Detta blef min tanke, min sorg, och slutet af mina strider blef att jag skref till min fästman och återgaf honom sitt löfte. Han skulle, som uttrycket brukar lyda, visserligen varit hederlig karl och stått vid sitt ord, men han såg mig och var glad att jag brutit.
Senast hade han förgäfves sökt sin utkomst som privatlärare i Tibble. Elsa stod vid fönstret i skolsalen och speglade sig i rutan, bakom hvilken vintermorgonens grådis låg som kvicksilfver, så att glaset återgaf hennes omorgnade lilla fysionomi.