United States or Kuwait ? Vote for the TOP Country of the Week !
DE FÖRRE. TEKMESSA med sin LEDSVEN. TEKMESSA. Jag förnimmer ljud Af mänskoröster. Sakta, har man märkt oss ren? LEDSVENNEN. Ja, drottning. TEKMESSA. Gosse, stanna! Finnas många där? LEDSVENNEN. Eubulos blott och Hyllos, andra ser jag ej. TEKMESSA. Se efter än, gif akt på allt! Eurysakes, Din blick är mera öfvad, spana du, hvad märks?
Jag ser, att skaror strömma hit från skilda håll Med brokigt skilda vapen. Gubbar, ynglingar Och männer, alla, alla synas hasta hit; Storm, uppror, strid är nära. Fegt har Rhaistes flytt, Den skalluppskrämda hjorten lik, och undgått oss; Hans stund skall komma. EN ANKOMMANDE SKARA. Hyllos, denna mötesplats Bestämde du. Hvar finna vi Eurysakes? HYLLOS. Säg du, Leontes, svara hvar, ifall du vet.
Hvilken lycklig dag! EUBULOS. Den kloke gömmer glädjen, tills han sett sig kring. HYLLOS. Hvad? Rhaistes nalkas; hvilken vredgad gudamakt Har skickat roförstörarn hit i denna stund? EUBULOS. Du skådar mannen, gå att sköta båten, du! Jag dröjer. RHAISTES. Man, hvad smög du undan i din barm?
RHAISTES, konungens förtrogne. ADAMASTOR, | konungens sändebud. MEDON, | EUBULOS, gammal fiskare. HYLLOS, hans son. Tekmessas ledsven, Budbärare, krigare, personer af folket, Handlingen försiggår på Salamis på tionde året efter trojanska krigets slut. HYLLOS. Hell, lycka, fröjdförlänarinna, hell, o hell! EUBULOS. Tyst, gosse, yttra ej så högt din glädje, tyst! HYLLOS. Skall jag ej jubla, fader?
HYLLOS. Hvarför? Hvart syftar du med denna ödeläggelse? Den busken har fått frodas sen min barndom där. EUBULOS. Jag vill ej se en annan förekomma mig. Men skynda, medan utan vittnen allt kan ske. Nu måste fram i dagen, hvad i lustrer gömts Och gömmas skall ånyo snart i ändlös tid. Blir grafven mörk, nåväl, den skatt, den tar emot, Har lyst tillräckligt, må väl hvila nu sin glans.
En glädjetidning bringar han visst ej, när han, Den djärfvaste bland djärfva, striden öfvergett. Men hör, han nalkas. Hyllos, länka hit din gång, Kom, skynda, gosse! HYLLOS. Drottning, jag har ilat hit, För din skull skickad af din son. TEKMESSA. O, lefver han? HYLLOS. Väl, att jag här dig funnit. TEKMESSA. Svara, lefver han? HYLLOS. Helt visst var han ej fallen, när han sände mig.
HYLLOS. Honom sökte man, Kring honom trängdes skarorna, stormhotande, Som åskmoln kringom fjället. TEKMESSA. Och den ädle, han? HYLLOS. Stod stark, orubblig, värjande hvart anfall af, Tills strålen kom, som hjälpte skingra skyarna. TEKMESSA. Min son? HYLLOS. Just han. TEKMESSA. Han räddade sin räddare I ädel växling. Hvilket härligt bud du bär!
Eubulos, Hyllos, trogne vänner, er förtror Jag nu hans lämning, bringen den i edert tjäll, Tills med en grafvård, stoltare än någon kungs, Jag får den hedra; vänten själfve sen er lön. Och äfven er, er andra alla, som för mig Ej skytt att möta döden, ägnar jag min tack Och lofvar vedergällning. Svika skall jag ej, Dock välja andra medel, än tyrannen valt.
O gosse, återgifven nyss åt denna famn Så utan allt, så hjälplös, maktlös, vapenlös, Som när den dig emottog i din födslostund, Hur djärfs du röja vrede? Göm dig, skyggande För mänskors ögon, stilla i din moders hägn, Att hon ej snart för alltid mister dig igen. HYLLOS. Nej, drottning, nu skall handlas. TEKMESSA. Äfven du? EUBULOS. Och jag. Ja, ögonblicket ger all framtid dess gestalt; Så skyndom!
EUBULOS. O, hvad var mitt lif, Mitt hopp i ålderdomen än, min tröst, mitt allt? Hvad var min tanke under dagens värf, min dröm, När vallmokransad natten kom och slöt min blick? Minns du det ej, såg, hörde du det ej? HYLLOS. Det var, Att Ajas' ätt än skulle blomstra här i makt, Eurysakes än hälsas såsom konung här. EUBULOS. Det är förbi, Eurysakes är död, är död.
Dagens Ord
Andra Tittar