United States or Puerto Rico ? Vote for the TOP Country of the Week !
TEKMESSA. Kom dock nu, Kom, följ mig till min boning, att min trogna vård Får ägnas dig, att denna hand får tvätta bort Från dina lemmar saltet, som förstenar dem. Kom, älskling! EUBULOS. Följ din moder, hennes råd är godt. Vid sådan vård skall domningen försvinna snart: Och af en gud fördubblad makt du återfå. EURYSAKES. Skall jag gå bort och lämna dig i våda här? Behöfs mitt skydd ej, gamle?
Än är ej Eurysakes På Salamis och kommer väl ej nånsin hit, Om verkligt i Atridens våld han råkat har. Dock bäfvar jag och känner, hur min blod blir stel Vid tanken blott att se min faders härskarrätt I strid med hans och välja mellan plikt och plikt.
RHAISTES. Ha, denna eld jag väntade; den blixt, som sköt Igenom gråa dimman ur ditt ögonpar, Jag ville se den, jag har sett den. Nu blott säg: Hur vet du, att jag talat lögn? TEKMESSA. Emedan jag, Den arma kvinnan, som du här förkrossa kan, På Xanthos strand åt Ajas födt Eurysakes. RHAISTES. Så är du den, jag anat. TEKMESSA. Du har anat rätt, Om för din konungs moder du mig hållit har.
Jag ropade Eurysakes; vi skyndade Till stranden ned; ett sorl af Hellas tungomål Vårt öra nådde; dubbelt säll på klippans rand, Invid hvars sida skeppet låg, jag böjde knä Och bad om räddning för mig själf och för min son. Den blef oss lofvad. Med ett språng stod ynglingen På akterdäcket, sträckte gladt mot mig sin famn.
EURYSAKES. Hvad begären I, Hvad önsken I? Min vapenskrud, så är ert tal, Skall locka alla fiender mot mig, nåväl: Skall jag, för att ej krossas själf, förleda dem Att krossa denne? Har Leontes räddat mig För att af mig till återskänk få död för lif? LEONTES. Just denna gåfva, konung, vore hvad du bäst Mig kunde ge. Säg, menar du, att lifvets lott, Mot dödens hållen, vore mig den kärare?
Jag ser, att skaror strömma hit från skilda håll Med brokigt skilda vapen. Gubbar, ynglingar Och männer, alla, alla synas hasta hit; Storm, uppror, strid är nära. Fegt har Rhaistes flytt, Den skalluppskrämda hjorten lik, och undgått oss; Hans stund skall komma. EN ANKOMMANDE SKARA. Hyllos, denna mötesplats Bestämde du. Hvar finna vi Eurysakes? HYLLOS. Säg du, Leontes, svara hvar, ifall du vet.
Jag är en man, En hårdnad man; jag kan, hvad mänska kan; Men att stå här och se er fröjd och lycka Och allt, hvad jag har kärt, i famnen trycka, Och kväfva minsta tår af glädje, nej! Det är omöjligt, barn, det kan jag ej. Ridån faller. Tragedi i fem akter Personerna. LEIOKRITOS, konung på Salamis. LEONTES, hans son. TEKMESSA, Ajas' änka. EURYSAKES, Ajas' och Tekmessas son.
EUBULOS. O, hvad var mitt lif, Mitt hopp i ålderdomen än, min tröst, mitt allt? Hvad var min tanke under dagens värf, min dröm, När vallmokransad natten kom och slöt min blick? Minns du det ej, såg, hörde du det ej? HYLLOS. Det var, Att Ajas' ätt än skulle blomstra här i makt, Eurysakes än hälsas såsom konung här. EUBULOS. Det är förbi, Eurysakes är död, är död.
TEKMESSA. Väl fruktar jag din närhet, och hur djupt mig kränkt Din skoningslösa, kalla grymhet, fann du nyss, När jag af harm förleddes att mig röja själf; Dock ville jag förgäta allt, förlåta allt, För dina fötter falla ned på böjda knän Och rörd och tacksam föra mot min läpp din hand, Om svar du visste på din fråga, om åt mig Du kunde säga, hvar han finns, Eurysakes.
Samtalet mellan Leiokritos och Leontes, där fadren för sonen motiverar det hårda regemente, hvarmed han vill betrygga sitt efter Ajas' fall usurperade välde på Salamis, saknar dramatisk hållning, och Leontes' pliktkollision, då hans erkännande af Ajasättens anspråk ställa honom i valet mellan Eurysakes och sin egen fader, är utkämpad i ynglingens bröst redan före dramats början, medan Tekmessas och sändebudens berättelser äro episka beståndsdelar utanför handlingen på scenen, låt vara efter antikt mönster.