United States or Afghanistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var, som om ur jordens tysta innersta En framtid med dess fröjder, fasor, dygder, brott I dagen stigit och prästinnan genomträngt. Omsider tog hon skälfvande till ord: "Din kung Vill spana ut sitt öde, frågar mig därom; Så se och lär och vet och känn och hör och döm: Trygg härskarn är på Salamis, så länge än Leontes icke fallit för sin faders svärd!"
LEIOKRITOS. Hvad, yngling, vågar du tillrättavisa mig Och gömma klander i de råd, jag ej begär? LEONTES. O, låt mig tala öppet, neka dig ej själf Den fröjd att en gång höra ord, som fruktan ej, Ej svek, ej oblygt smicker lagt sitt gift uti! Hvad söker du, hvad? Välde, härskarvälde blott.
LEONTES. Den blinda kvinnan, som hos fiskarn valt sitt hem, Hon är mitt hopp, jag låtit kalla henne hit. LEIOKRITOS. Men om till lif hon skulle väcka Ajas son? LEONTES. Hans lycka vore detta, men vår undergång. LEIOKRITOS. Var lugn och gör för främlingen, hvad göras kan. Hvemhelst han än må vara, är Eurysakes Han ej, ty Ajas ättling sofver djupare, Än att han kunde väckas mer af mänskokonst.
LEONTES. Var lugn och vänta endast några stunder än; Allt skall bli klart och afgjordt, blott jag tala fått Med denna blinda kvinna, som jag kallat hit. DEN SKEPPSBRUTNE. Hvad syn, hvad likhet, undransvärd och gäckande!
LEONTES. Hör upp att spetsa dina ord och svara klart, Om snäckan hörde denne till och du den tog. HYLLOS. Jag tog den, men den var min faders egendom. LEONTES. På hvilket sätt förvärfvad? Svara, gubbe, du! EUBULOS. Den skänktes mig af milda gudars nåd till sist, Sen jag på dessa böljor trälat dagen ut. LEONTES. Här, Rhaistes, fann den gamle denna skatt alltså? RHAISTES. Här.
Då höjde den, vi hållit för Leontes, djärft Sin hjälm från pannan, straffande med anletsdrag Och ord för lögn vår sägen. Konung, om du sett De dina då i denna stund! Ej höjdes mer Ett svärd, en lans; förstenad syntes en, som om Han sett en död upplefva; andra brusto ut I klagan, tolkande sin aning, att din son Var den, som fallit, fallit för sin faders svärd. LEIOKRITOS. O, hårda sanning!
Så näres styrkan af det svaga, så sin skatt Tar af det mindre ädla städs det ädlare Och lefver, glädes, växer opp till kraft blott så. Leontes, när ej längesen på denna, strand Vårt folk för Teukros pilar flydde eller föll, Då stod du fram mot kämpen, bröt hans öfvermod Och tvang den segervan att besegrad fly.
Dock, fast jag önskar åt en annan hand än din Mitt hemlands kungsspira, vet jag skatta högt Ditt ädelmod och gläds att tacka dig därför. Ack, ej sen länge unnades den fröjd åt mig Att här för någon dödlig känna tacksamhet. LEONTES. Eubulos, ren tillförne var ditt sinnelag Mig välbekant.
På denna ö, där gästvänskap, där mänsklighet, Bland dina bud de första, djärft förtrampas, här Är själfva marken oskär, luften pestbemängd Och hvarje offer, bragt åt dig, en hädelse. LEIOKRITOS. Du går? LEONTES. Jag går. LEIOKRITOS. Hvart? LEONTES. Dit, där ädelmod och nöd Min hjälp behöfva. LEIOKRITOS. Rhaistes, lämna ynglingen Ur sikte ej, din blick är skarp att spana ut Om någon våda hotar.
LEIOKRITOS. När ingen Ajas-ättling mer att frukta finns. RHAISTES. Är det ditt bud, o konung, som förs ut? LEIOKRITOS, Hvad sker, Hvad förehafves? RHAISTES. Hör mig! Sen jag fåfängt sökt Leontes genom oleasterlunden, går Jag upp på Xuthosberget för att spana än.
Dagens Ord
Andra Tittar