United States or Estonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
KRIGAREN. Mängden, konung, drog sig bort Från tummelplatsen, yttrande med ohöljdt trots, Att för Leontes ensam, för hans härskarrätt, De gått till striden. LEIOKRITOS. Som hans arma fader själf. KRIGAREN. Nu storma våra fiender församlade, Förstärkta åter. Motstånd frestas knappast mer. Hör, hör, de komma, nalkas! Skynda, rädda dig! DE FÖRRA. EURYSAKES. EUBULOS. HYLLOS med en tropp beväpnade.
Hvad, skall jag lefva för att se dig härska här Och höra om Atridens seger ryktets röst, När ingen kärlek gör mig ögonblicket ljuft Och ingen framtid mer mig lofvar hämndens fröjd? Nej, töm min blod för dina fötter! Kunde den Lik Nessos etter stänka allt sitt hat på dig Och dig förbränna! LEIOKRITOS. Du är bitter, gamle man; Men sorgen själf är bitter, den förbittrar lätt.
TEKMESSA. Hör opp! Vår fiende du varit, är det än, Dock sönderslita dina ord mitt innersta. LEIOKRITOS. Hvad kallar du mig fiende? På jorden blott Bor fiendskap; jag tillhör icke jorden mer. Min värld är lugn, är Hades, där Leontes bor. DE FÖRRE. EN KRIGARE, framstörtande. KRIGAREN. Jag ilat hit, i spåren följd af fienden. Upp, konung, om ditt välde du försvara vill, Det hotas. LEIOKRITOS. Hotas?
Om här du vill dem vänta, äro redan de På vandring hit och skola snart dig träffa här. Om du bestämmer annan ort till mötesplats, Skall med ditt bud jag skynda till dem åter. LEIOKRITOS. Man, Du har då sett dem? BUDBÄRAREN. Jag har talt med dem, o kung! LEIOKRITOS. Hvad sade de? BUDBÄRAREN. Blott hvad jag själf dig sade nyss. LEIOKRITOS. Du sett dem.
Samtalet mellan Leiokritos och Leontes, där fadren för sonen motiverar det hårda regemente, hvarmed han vill betrygga sitt efter Ajas' fall usurperade välde på Salamis, saknar dramatisk hållning, och Leontes' pliktkollision, då hans erkännande af Ajasättens anspråk ställa honom i valet mellan Eurysakes och sin egen fader, är utkämpad i ynglingens bröst redan före dramats början, medan Tekmessas och sändebudens berättelser äro episka beståndsdelar utanför handlingen på scenen, låt vara efter antikt mönster.
LEIOKRITOS. Behöfs så litet för att ge ett anlet dag? BUDBÄRAREN. Behöfves mer, o konung, så behöfves allt. LEIOKRITOS. Gå, akta dig att pröfva själf, om sant du talt. Så är den stund då kommen, när mitt öde skall Mig uppenbaras; trefaldt vill jag säga den Välkommen, om min ofärd ock den med sig för.
Att en gång lämna honom spiran obestridd I tryggadt arf, hvad lockelse i detta mål! Han skall den kunna äga utan brott, han skall Af makten pröfva glädjen blott, ej sorgerna. För honom vill jag kämpa, för hans framtids glans Och bära bördan, lönen bäre sedan han. Dock se, de nalkas redan, mina sändebud. LEIOKRITOS. Var hälsad Adamastor, du, och du, o son Af Lichas, Medon!
Dock är det sant, att främst ibland de himmelska Hon träder för min tanke, när den höjs till dem. LEIOKRITOS. Står icke Zeus, allhärskarn, främst bland gudarne? LEONTES. Hans makt är störst, men mänskan närmst är ständigt den, Hvars stöd i hvarje läge hon behöfver mest. LEIOKRITOS. Ditt läge, yngling, är att vara född till kung.
LEIOKRITOS. När ingen Ajas-ättling mer att frukta finns. RHAISTES. Är det ditt bud, o konung, som förs ut? LEIOKRITOS, Hvad sker, Hvad förehafves? RHAISTES. Hör mig! Sen jag fåfängt sökt Leontes genom oleasterlunden, går Jag upp på Xuthosberget för att spana än.
Säg mig, när du ser en människa, Förstår du, om hon gömmer glädje eller sorg? BUDBÄRAREN. Dag har den glades anlet, men den sorgsnes natt: LEIOKRITOS. Hvad hade deras? BUDBÄRAREN. Dag. LEIOKRITOS. Med glada bud alltså De återkommit. Svara, att jag väntar här. Men du, hvad gör din glädje, efter äfven du Har i ditt öppna anlet dag? Helt säkert fick Du nyss en önskan uppfylld?