United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
O, stod här hertigen för mig som ni, och denna ring jag lämnade åt honom, som nu åt er, han visste hvad den gälde. Det är min hertigs vapen. DANIEL HJORT. Denna ring han åt min far en gång som minne gaf; som den jag ärft, med den jag ärft hans blod, hans sak, hans hämnd. SCHEEL. Kom, följ med mig, så få vi talas närmre vid. Följ med, soldat! Tolfte scenen. Det där betydde något.
Fader! upprepade Erland för sig själv, det var ett besynnerligt ord av denne besynnerlige pilgrim från avgrunden. Frukta icke, tillade han högt och grep hårt om gossens arm, ingen skall kunna taga dig ifrån mig. Så vandrade de vidare under knakande, stönande och klagande träd, genom blekgult månsken och svarta skuggor. Alltjämt, om än på större avstånd, ljödo rop av många röster: Alako! Alako!
Det har ända sedan min barndom varit mig en plåga att tänka mig själf ful och obehaglig. Han har med sina smekningar lyft mig upp och ställt mig på samma plan som andra kvinnor. Jag är icke något vidunder längre. Jag har aldrig varit det. De kärliga ord, jag hörde i min ungdom, ha icke varit hån han har satt sitt insegel på dem, nu äro de alla bekräftade.
Han vill gärna lyss till nytt från mig, men njutningen att få tala själv överväldigar honom, behovet att visa sig vara en jämnbörding griper honom, och han går på de högsta frågorna. Efter en timme är hans röst något beslöjad, men börjar redan låta finare; han söker icke längre så pinsamt efter ord, hans ansikte, nyss så dött, så färglöst som fallet löv, lyses upp, och han berusar sig av tal.
Men Elisa sade till Israels konung: »Vad har du med mig att göra?
Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal. Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden: att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
Stackars unge man, han är lika blyg som han är kär! Tanten blir kanske ond på mig för det att jag stannar! Ah bah! litet nyfikenhet är väl inte något brott! CECILE. Ack min Gud! ERNEST. Förlåt .
Myndigheterna och mitt följe få ej vänta på mig i Gisors det skulle väcka uppseende. Icke en minut längre har jag tid att dröja. Men du är min icke sant, Edmée? Han tog henne åter i sina armar och såg henne eldigt, befallande in i ögonen. Jag kunde fordra dig nu, och du ville svara...
Och låt mig bara hållas, men kom aldrig till min stuga, ty jag känner på mig att det skulle bringa olycka. Jägmästaren lovade och han kämpade tappert med sin nyfikenhet, men en höstkväll blev den honom övermäktig. Han smög sig bort till kojan, som timrats upp för flickan.
Han såg upp till husbonden, som gick fram till landet. "De kom bara för mig när jag fann på te sätta trålj på Gullspira, för att hon int skulle gnaga och förstöra småträn och gräse vid gårdarna, att hon int skulle lida mer åf de hon än vi." "Det hörs på dig också som om du ginge med trålj om nosen?"
Dagens Ord