United States or Russia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag är en man, En hårdnad man; jag kan, hvad mänska kan; Men att stå här och se er fröjd och lycka Och allt, hvad jag har kärt, i famnen trycka, Och kväfva minsta tår af glädje, nej! Det är omöjligt, barn, det kan jag ej. Ridån faller. Tragedi i fem akter Personerna. LEIOKRITOS, konung på Salamis. LEONTES, hans son. TEKMESSA, Ajas' änka. EURYSAKES, Ajas' och Tekmessas son.
Men medan de lyckliga, glada barnen barnen, som segrade vid Maraton och Salamis lekte i sin sköna värld och trodde henne evig, hade en okänd hand längesedan skrivit domen över henne i de delfiska orden: Känn dig själv! liksom redan på det nyfödda barnets änne står i osynlig skrift den lagen: du skall dö!
Samtidigt med Kungarne på Salamis utkom Wecksells "Daniel Hjort", en måhända mera utprägladt dramatisk skapelse än Runebergs. Men denna ande bröts vid samma tid i början af sin bana: den litterära epoken var afslutad. Blott Topelius' milda lyra klingade ännu genom det sociala och politiska arbetets buller.
O, att mig hellre unnats se er smycka än En räddare af Salamis' förtryckta folk! Men se, Tekmessa kommer med sin ledsven hit Och främlingen, vid alla gudar, underbart Till lifvet uppväckt åter. EUBULOS. Skynda, skynda snabbt! Tag kvistarne af fläderbusken, kasta dem I grafven ned på vapnen, hopa massor snart, Att ej ett oinvigdt, förrädiskt öga må Upptäcka, hvad de hölja.
Och sviker mig min styrka, kan ur hafvet mer Jag ej dess gåfvor hämta, vill jag hugga af, I brist af annat offer, denna svaga hand Och lägga den som gåfva ned på gudars härd, För hans skull blott, för mina bättre dagars kung, Att mig må unnas se hans sonsons hemkomstdag Och se hans ätt i blomning än på Salamis. Nu tag ditt rof och vandra! Du har hört mitt svar. HYLLOS. Det skall ej ske.
Den har med våld han från mig röfvat. FOLKET; Alltför djärf Du föddes, yngling, af en djärf, oböjlig far. HYLLOS. Vår var den. Jag har tagit, hvad oss hörde till. RHAISTES. Nu lyssnen, män af Salamis! Enhvar af er Vet, hvilken jag och hvilken denne gubbe är; Hur från den dag, Leiokritos, vår härskare, På ön fick välde, denne stått hans makt emot Och jag för honom kämpat.
Om Kungarne på Salamis det oaktadt aldrig blifvit något spelstycke, kan detta bero äfven på annat än dramatiska brister; en hufvudorsak ligger tvifvelsutan i dess främmande, antikartade innehåll.
Så skola vi hvarandras syften fatta, du Mitt bistånd bli, jag ditt. Välan, till verket straxt! Min dräkt har våg och mänskor plundrat, vapenlös Står här jag på mitt rikes strand. Så bör jag ej För Salamis mig visa.
Stod jag ej Vid mången åtgärd tveksam själf af fruktan för Hans ädla, oförvillade och ljusa blick? Men så är härskarns öde. Tåla måste han Till skenet ofta, hvad hans sinne afskyr mest, Och synas obelåten med det käraste. Skall ej en dag jag skåda, när på Salamis Jag håller trygg min spira och kan säga åt Den jag föraktar: "Bort, föraktlige!"
RHAISTES, konungens förtrogne. ADAMASTOR, | konungens sändebud. MEDON, | EUBULOS, gammal fiskare. HYLLOS, hans son. Tekmessas ledsven, Budbärare, krigare, personer af folket, Handlingen försiggår på Salamis på tionde året efter trojanska krigets slut. HYLLOS. Hell, lycka, fröjdförlänarinna, hell, o hell! EUBULOS. Tyst, gosse, yttra ej så högt din glädje, tyst! HYLLOS. Skall jag ej jubla, fader?