United States or Haiti ? Vote for the TOP Country of the Week !
LEIOKRITOS. Så, säger du, så lydde Delfoi-gudens svar? MEDON. Af hans prästinna gafs det med de ord, du hört. LEIOKRITOS. Rätt sade, Adamastor, du, att lyckosam Er sändning var, och glädjefullt det blir för mig Att med en kunglig gåfva vedergälla er. Dock nu en plikt mig trycker främst.
Att en gång lämna honom spiran obestridd I tryggadt arf, hvad lockelse i detta mål! Han skall den kunna äga utan brott, han skall Af makten pröfva glädjen blott, ej sorgerna. För honom vill jag kämpa, för hans framtids glans Och bära bördan, lönen bäre sedan han. Dock se, de nalkas redan, mina sändebud. LEIOKRITOS. Var hälsad Adamastor, du, och du, o son Af Lichas, Medon!
Din härskarrätt på Salamis erkänner han Och ingår villigt det förbund, du föreslår. Gladt var att höra dessa ord af honom själf Liksom att skåda honom, drotten, krigaren, Den mångberömden hämnaren af Hellas skymf. LEIOKRITOS. Han tog dig mot gästvänligt efter fädrens sed? ADAMASTOR. Så var vårt möte.
RHAISTES, konungens förtrogne. ADAMASTOR, | konungens sändebud. MEDON, | EUBULOS, gammal fiskare. HYLLOS, hans son. Tekmessas ledsven, Budbärare, krigare, personer af folket, Handlingen försiggår på Salamis på tionde året efter trojanska krigets slut. HYLLOS. Hell, lycka, fröjdförlänarinna, hell, o hell! EUBULOS. Tyst, gosse, yttra ej så högt din glädje, tyst! HYLLOS. Skall jag ej jubla, fader?
LEIOKRITOS. Ord, hastigt sagda, flyktiga som vindens fläkt, Hvad makt I ägen att ur rymden af min själ Bortsopa dessa sorgens moln, som skockats där! Men låt mig höra äfven gudens svar, hvad lott Hans höga tempeltjänarinna bådar mig; Ty mänskoord, de äro dock blott mänskoord, Och lätt kan ödet smeka med sin ena hand Den stund, det med den andra mättar dödens hugg. ADAMASTOR. Så händer.
LEIOKRITOS. Han mörknade vid svaret, att från Salamis Du kom; säg, lefver någon, som han fruktar än? ADAMASTOR. Hör vidare, o konung! När till mildhet så Han återvändt, då länkade försiktigt jag Mitt tal och kom till frågan om Eurysakes. Blott lätt berörande din oro, att ännu Ditt välde kunde hotas, din medtäflare Vid namn jag nämnde, dristigt spörjande därhos, Om dennes öde vore konungen bekant.
Med hvad budskap kommen I, Med godt, med ondt? Förtäljen mig sannfärdigt nu Förloppet af er sändning, hvarken minskande Af skonsamhet det onda eller ökande, Af önskan att mig gläds, hvad I skatten godt. ADAMASTOR. Nog glädje, konung, skall den nakna sanningen Dig skänka, öfverflödigt är att smycka den. LEIOKRITOS. Haf tack för dessa glada förebud i ord Och yppa snart den lycka, som bekräftar dem!