United States or Pitcairn Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Sitt lifs skolgång kunde hon tyvärr icke börja nytt; men dess starkare kände hon behofvet att lämna sina erfarenheter i arf åt ett lefvande väsen, och Försynen hade nog haft sin mening med att sända henne detta barn, som dagligen blef henne mera kärt.

Men han är ung, i honom skall jag lefva upp Och härska åter, genom honom skall mitt verk, Min ära till sena ättlingar i arf. Och emot honom skulle riktas detta svärd? För mig är döden ej ett slut, blott han finns till, Men utan honom upphör ren i lifvet jag. Ja, tagen mot min tacksamhet också därför, Att jag får vara konung nu, ej härska blott, Att, hvad mitt inre bjuder, nu jag följa får.

Hon hade velat lämna honom en blomstrande egendom i arf; och hon hade i stället sett den förfalla, sjunka djupare och djupare i skuld, sedan han ryckt den ekonomiska bärkraften ur hennes händer. Han måtte ha haft någon förnimmelse af, i hvad riktning hennes tankar gingo, ty han lyfte plötsligt sina ögon och mötte hennes blick. nickade han vemodigt, han såg väl, att hon lidit.

I dess verkliga bokstafliga uppfyllelse syftar äfven detta lilla horn den personlige antikrist , men i hans förbindelse med österns länder. Ryssland torde nog blifva den magt, som i sista hand gör anspråk Alexanders arf och efter hvars kommando Turkiet måste foga sig.

Tag denna ring, den tryckte hertig Karl, än en ung och fridsäll prins han var din far hand, denne segrande för folket en gång talte stolt riksdag. Den ringen följde honom in i döden, den hör dig till som arf. Invid mitt hjärta den hvila skall, nytt lif ingjuta där. Och nu min moder. När du först bevisat, att du är folkets son. Till dess farväl!

Hanna dolde ansigtet i sina händer och kämpade med den gråt, som våldsamt trängde sig fram. Han var icke värd att se hennes tårar, denne man, som var skuld till den sorg och bitterhet hon mottagit som sitt enda arf. Han hade stulit två menniskors lycka, skulle han nu komma och taga det dyrbaraste hon egde: friheten? Men hon var ju sin egen, han hade ingen rätt till henne .

FRANK. Och jag mot dem, som vilja spela höga. För min skull, Axel, hejda dig. v. DANN. Ert språk förstår jag ej; stor sak! Ert öga, Det är en tolk, som talar till min själ Och gör, att jag ej allt noga väger. FRANK. Om är fallet, har jag skäl Att vara nöjd, att detta arf jag äger. v. DANN. Ett arf? Hur sade ni? Af mor, af far?

Och huru många med samma åsigter om det jordiska goda som Johansson hafva ej betett sig sin samhällsklass värdigt utan att efterlemna arf. Detta hindrar således icke att antaga hos honom ett i allmänhet passabelt yttre skick.

De massiva möblerna ånga af hetta, solen har nyss brännande lyst in. En soffa af trä upptar en vägg. I den kunna tolf personer sitta i bredd, den är ett arf af farföräldrarne. Vid det stora dammiga skrifbordet står en stol. Men dörren öppnas och en ung flicka stiger in. Hon går till fönstret och höjer gardinen.

Hon log, din ättemoder, och gaf till svar: 'Sen tvenne år mitt öga ej honom såg, Hans blick blef varm, hans fäderneboning trång, Han tog sitt arf, han sökte en öppen värld Och kämpar nu, kvar, huru, jag vet det ej. Men full af undran talte den andra än: 'Hvad, vill du skämta blott, eller drömmer du? Du mor med känslor varma som blickens glöd, Du lämnar åt sitt öde din enda son?