United States or Malta ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han lade bort murgrönskransen, tog en min av allvar och värdighet och sade: Barn, jag nämnde nyss ett ord om teologisk övertygelse. Det ordet var allvarligt, alltför allvarligt för att ej varda en förbisedd främling bland de skalkaktiga, vingade kupidoner, som fladdra från edra läppar. Jag älskar glädjen, mina barn, men glömmen ej, att jag är katekumen!
Och Guds sändebud flög ned till syndens land, Svingande sin lia, som hans herre bjöd; Och när stoftets son såg spåren af hans hand, Nämnde han förskräckt den ljusa ängeln Död . Och den höge skördarn skonar ej. Hans glaf Krossar örtens ringhet, krossar ekens prakt. Hög och låg och rik och fattig, kung och slaf, Alla bäfva för hans allvar, för hans makt.
Nämnde inte jungfru Stava att jag åkt uppåt Hoby? Jo vaserra, hon nämnde något åt det hållet. Och det var skäl för mig att inte åka dit. Så hörde jag ryktas, att kolrakärran farit sör ut. Och det var skäl för mig att fara hit. För det är lagbrott att köra omkring med socknens kolrakärra. Kors! sade greven. Det visste jag inte. Nej. Men det blir dryga böter.
Bestörta flydde lustans andar, synden vek, Ett kyskhets tempel var det rum, där lasten bott. Men till sin son gick Lucius Verus, nämnde om Hvar Agnes var och manade den sjuke gladt Att skynda och i hennes famn sitt kval förströ. Och upp stod ynglingen och gick, af vänner följd, Till otuktshemmet, att sin låga släcka där.
Men då ständigt han sjönk blott djupare ner I de sorgsna drömmarnas famn, Då tycktes hon ledsna att vänta mer, Och hon nämnde ynglingens namn. "Kom", så hon sade med bruten röst, "Än finns här en pärla kvar, Kom hit, min gosse, ett glas ger tröst, Vi behöfva den nu enhvar. Du blygs? Hvad mera!
Det är denna fråga, som sysselsätter honom, under det han, såsom vi nämnde, med långa steg mäter kontorsgolvet. Patronens hjärta var varken av tack- eller stångjärn, långt därifrån; det var en mjuk muskel, lätt nog genomborrad av en pil från Amors båge. Detta hjärta ägde hemligheter hemligheter, vid vilka de fem världsdelarne skulle häpna om de blevo kända.
När hon hörde våra röster, slog hon upp sitt ena ögonlock, alldeles som Sven en gång hade gjort, och vi kunde märka, att hon känt igen oss, och att hon var medveten om våra smekningar. Än en gång nämnde hon Svens namn, som om hon velat säga, att det var honom hon såg och till honom hon gick.
Hon såg på det: Nä, så stilit. Vem ska ha de? Du. Tack, snälla, snälla Stellan. De har kostat Och så nämnde hon priset. Hon visste, hur mycket varenda frimärke kostade. Tack, tack! Å, dä ä väl ingenting. Det låg något bittert ljuvt i att höra hennes tack. Snart, snart skulle någonting hända, någonting vad visste han inte.
Nu ljöd sången, skrällde plötsligt orden, som jag nämnde här, Genom marknadssorlet trängde stämman, darrande och skär: "Gode vänner, män och kvinnor, finns här någon, som mig hör, Som vill lyssna till en visa af en gammal granadör?"
Medan Tovöfolket sålunda visade sin gästfrihet mot de skeppsbrutna hade värden i huset, Nils Andersson, med sin förut nämnde notkarl Simon begivit sig ut till stranden till det mera inbringande och i deras mening lovliga arbetet att bärga vad de förmådde från det förolyckade fartyget och behålla detta byte som god pris.
Dagens Ord
Andra Tittar