United States or Montenegro ? Vote for the TOP Country of the Week !
Guds ord. En dyr klenod, en klar och ren, Oss unnats här att äga, Den pärlor, guld och ädelsten På långt när ej uppväga; En skatt, den yppersta på jord, Få vi vår egen kalla: Den skatten är Guds helga ord, Som hörer till oss alla.
Ingen visste, vad fältspat var, och ingen hade nånsin tänkt på den skatten, utom Carlsson, som nog hade haft sina tankar ditåt, men saknat kapital, drog han till med. Direktören omtalade då, att fältspat var en röd stensort, som nyttjades på porslinsfabriker.
Sent på ett besök i våras Kom hans mor till bivuaken; Då fick Munter lof att tåras, När han såg den gamla draken; Satt ock sedan långt på natten, Teg och log och såg på skatten. Detta möte var det sista, Nu lär gummans hjärta brista. Aldrig nej, hvadhelst hon sade; Till hvart ord från modrens tunga Endast ja och ja han hade, Tills hon ändtligt hördes sjunga: 'Käre son, var ej förvägen!
Och var och en som hade ädla stenar i sin ägo gav dem till skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vård. Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN; konung David gladde sig ock högeligen.
Och skatten, den för HERREN bestämda gärden, gav Mose åt prästen Eleasar, såsom HERREN hade bjudit Mose. Och den hälft, som tillföll de övriga israeliterna, och som Mose hade avskilt från krigsfolkets, denna hälft, den som tillföll menigheten, utgjorde: av får tre hundra trettiosju tusen fem hundra, av fäkreatur trettiosex tusen, av åsnor trettio tusen fem hundra och av människor sexton tusen.
Du måste de oss unna, Hvad Gud oss gifvit har: Den helga skatten kunna Vi äga nu enhvar; I slott och koja lika Finns lifvets bästa tröst, Och fattiga och rika Förnimma Herrans röst. Kom nu och sök att taga Från oss vår helgedom, Kom nu med mänsklig saga Och säg, den är Guds dom! Den tid är icke mera, När sådant våld gick an; Nej, nu vill Gud regera Sitt folk, allena han.
Några sade: »Vi med våra söner och döttrar äro många; låt oss få säd, så att vi hava att äta och kunna bliva vid liv.» Och några sade: »Våra åkrar, vingårdar och hus måste vi pantsätta; låt oss få säd till att stilla vår hunger.» Och andra sade: »Vi hava måst låna penningar på våra åkrar och vingårdar till skatten åt konungen.
Och hälften därav, eller den del om tillföll dem som hade varit med striden, utgjorde: av får ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra, varav skatten åt HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem får; av fäkreatur trettiosex tusen, varav skatten åt HERREN sjuttiotvå; av åsnor trettio tusen fem hundra, varav skatten åt HERREN sextioen; av människor sexton tusen, varav skatten åt HERREN trettiotvå personer.
Den skatten i himmelen var mera värd än alla jordens rikedomar, den skatten var oförgänglig, så att ingen tjuf kunde taga den, ingen död eller olycka kunde beröfva honom den: men ack, den skatten värderades ej af den unge mannen, såsom den förtjänade. Så gick han bedröfvad bort, ja, gick bort för att måhända aldrig sedan finna det eviga lif, som han dock innerst önskade finna.
Hon avskydde hela denna bordellutstyrsel, och då Jan-Petter glömt att i sitt testamente som eljest var späckat med förargliga punkter och klausuler värna den kära skatten, beslöt hon att skaffa den ur huset. Bränna den kunde hon icke med gott samvete, därtill var dess materiella värde för stort.