United States or Belgium ? Vote for the TOP Country of the Week !
Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag öppna öron har du givit mig brännoffer och syndoffer begär du icke. Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra. Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.» Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.
Se, såsom ett moln kommer han upp och såsom en stormvind äro hans vagnar; hans hästar äro snabbare än örnar, ve oss, vi äro förlorade! Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må bliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt bröst? Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd en som bådar fördärv.
Solkanten visade sig, och i brådhast stod hela den bländande skivan över synranden för att med saktad iver lyfta sig högre. Assim sänkte sin panna och bad: Sûrya , jaga mörkret ur mitt sinne, där det råder, medan jorden badar i din glans! Sol, härliga drottning, lyssna från din höga eldskimrande vagn till sonen av fäder, som ägnat dig tusen sånger, otaliga offer! Hav förbarmande med mig!
Detta skall fortgå, till dess att förstöring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren.» I den persiske konungen Kores' tredje regeringsår fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen är sanning och bådar stor vedermöda. Och han aktade på uppenbarelsen och lade märke till synen. Jag, Daniel, hade då gått sörjande tre veckors tid.
Abbas jublade högt, men tvärtystnade hastigt, lade händerna i kors öfver bröstet och bugade sig sägande: "I den barmhertige och milde Gudens namn, ära vare verldens beherrskare. Jag är beredd att följa dig hvart du vill, mina tjenare kunna försälja mina hjordars öfverflöd". Alhejdi, varsnar du dammolnet der vid öknens rand, vet du hvad det bådar?
Där sover han med sin vän på armen, den vita lilla hunden av trä, vilken har ull som ett lamm och ögon av svarta knappnålar, och som Sven kristnat till Ulltapp. Ulltapp är en fredlig sängkamrat. Han stör ingen. Ute i trädens kronor ljuder det första svaga fågelkvittret, som bådar morgonens gryning.
Jesus är uppstånden, det är påskens stora, härliga budskap, som bådar frigörelse, frälsning och lif för oss och all världen. Hvem af oss har ej känt sig bunden af synd, svaghet och brist? Den ene längtar efter frigörelse från den synden, en annan från någon annan synd.
LEIOKRITOS. Ord, hastigt sagda, flyktiga som vindens fläkt, Hvad makt I ägen att ur rymden af min själ Bortsopa dessa sorgens moln, som skockats där! Men låt mig höra äfven gudens svar, hvad lott Hans höga tempeltjänarinna bådar mig; Ty mänskoord, de äro dock blott mänskoord, Och lätt kan ödet smeka med sin ena hand Den stund, det med den andra mättar dödens hugg. ADAMASTOR. Så händer.
Sällskapet badar. Detta är något, att bada mitt i havet, simma i den långa eldgatan solen till mötes och se huru röken stiger upp ur kabyssen, där potatisgrytan är påsatt, och veta att det finns brännvin i klaffen. Klockan är tolv på natten. Det har redan mörknat och nu borde månen gå upp, men det gjorde han icke.