United States or North Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jägmästaren, som först hållit den lilla som en liten timmerkloss rätt opp framför sig, fastgjord innanför resskärpet, blef så underlig till mods när han kände den lilla magra kroppen skälfva under småningom aftagande snyftningar. Hvad det skulle kännas godt ändå att kunna trösta och hjälpa en sådan liten en. Han drog opp henne, in i pälsen, i bättre läge.
"Ska Ante komma å?" hviskade Maglena med af skrämsel vidgade ögon. "Ante, han kommer till oss. Han är redan vår gosse, så det äro vi på det klara med." Hon nickade gladt och godt emot Ante, som höjde hufvudet från arbetet, strök luggen, som fallit ner, ur pannan och sände en ljus lyckostrålande blick tillbaka. Prästfrun log tillfredsställd.
Jag är ju ej artist, ej målarinna, Ger du modeller, bjud dem åt en ann'! Hvad gagnar mig att se en vredgad man? FRANK. Att neka mig en kyss! Se här, tag tvenne. Ej nu, en annan gång. JULIA. Nå, lika godt. Låt mig få stryka rynkan ur ditt änne. Ett år har hunnit fly, sen jag det fått. FRANK. Tyst, jag hör steg. Nej, det var vinden blott. FRANK. Så vill du verkligt än min Julia vara?
På nästa gästgifvaregård togo vi alla vår skada igen vid ett godt middagsbord och ett präktigt kaffe. I denna förfinade del af landet fans der vanligen ett godt piano på hvarje gästgifvaregård, och för att för sig sjelf och oss förkorta den långa väntans qval före måltiderna, grep Ambrosius till musiken, något som allestädes förvärfvade oss ett stort anseende.
Men plötsligt brusar en stormvind ned från den bergiga, branta stranden, vågorna börja skumma och rasa, vinden sliter seglen i trasor och bräcker masten, det ser ut som om alla skulle gå till botten i det hemska djupet. Men frälsaren sofver godt och lugnt som ett barn i sin moders sköte. Lärjungarne äro icke ovana vid sjön.
Han kan förstå allt som är mänskligt. För honom finns icke ondt och godt på bestämda hyllor med bestämda etiketter. För honom finns det orsak och verkan smärta, jubel, tillgifvenhet, brott och agg, mångfald, skiftningar, människor, lif Åh, att vara en obetydlighet, som han liknöjdt skall gå förbi! I går var Ivar Mörcke åter här. Jag hade varit dum och gladt mig åt hans besök.
En fin och ordentlig herrskapsfröken, med förnäma manér, litet högmodig kanske, men med ett godt leende, sådant hon hade som barn, då hon ville ha någonting och försökte kokettera sig till det... Kajsa smålog för sig sjelf.
Det är ju godt för mig, att det dör. Det får icke bli vrede och icke bitterhet hos mig. Han har intet ondt gjort mig. Jag vill icke vara småsinnad, jag skall vara stor nog att se tillbaka på honom som på ett vackert litet minne. Han är mig öfverlägsen i snille, men som människa och karaktär är jag honom vuxen. Jag vill icke bli nervös och icke ryckas ur min bana.
Han hade godt minne, läste ordentligt, helst om reala ting såsom geografi och naturvetenskap. Aritmetik gick in minnesvägen, men geometri hatade han.
För visso fick jag den tiden besanna Renans ord: »Mycket stark och mycket klok må den vara, som af plikt, äregirighet eller ett omildt öde kallas att blanda sig i den stackars mänsklighetens angelägenheter.» Jag fann nu för godt att hvila mig på mina lagrar en tid till stor fördel för mitt hem och mina nerver.