United States or Bouvet Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han stod nu och höll mina behandskade händer, och han betraktade mig. Jag kunde ingenting säga. Jag undrade, om han skulle gå strax, och jag kände ett stilla vemod vid tanken på, att vi nu skulle skiljas. Han stod alltjämt och såg på mig, med mina händer i sina. Och så kysste han mig, lätt och lugnt, med en viss tillbakadragenhet. När skola vi två återse hvarandra? sade han flera gånger.
Jag har vakat över det järnet, utbrast han med ens högt och bittert, viss att de andra gingo och tänkte på detsamma som han. Jag gav noga akt på att röken aldrig blev vitaktig och tjock utan gick lätt, som den skall, när ugnen är väl satt. Jag förstod nog, att annars skulle jag få det järnet om mina egna handlovar.
Modren sade: "Hvaraf rodna dina händer, flicka?" Flickan sade: "Jag har plockat rosor Och på törnen stungit mina händer." Åter kom hon från sin älsklings möte, Kom med röda läppar. Modren sade: "Hvaraf rodna dina läppar, flicka?" Flickan sade: "Jag har ätit hallon Och med saften målat mina läppar." Åter kom hon från sin älsklings möte, Kom med bleka kinder.
Och furstinnan hörde budet, höjde rösten Och förkunnade och sade: "Mina barn, ifall min omsorg för ert bästa Har förbisett några brister, Är det unnadt den att yppa, hvad han önskar, Som vill träda fram och tala." Ingen yppade en önskan, ingen tycktes Vilja träda fram och tala; Tyst och knäböjd dröjde skaran, och den ena Såg med tvekan på den andra.
HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.
En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun. Men varför ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gören dock icke vad jag säger? Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör efter dem, vem han är lik, det skall jag visa eder.
Jag står och väntar, sade Sven. Jag står och väntar på mina öden, och öden likna skyarnas oberäkneliga bilder. Det är slumpen, som bestämmer över våra möten med människor, över kärlek och vänskap, över olycka och fiendskap. Till och med gudarna måste böja sig under ödesdiserna. Mycket har jag lärt, och jag är viss om alltings snabba föränderlighet. Jag har slutat att spå och hoppas. Jag väntar.
Mose svarade och sade: »Men om de nu icke tro mig eller lyssna till mina ord, utan säga: 'HERREN har icke uppenbarat sig för dig'?» Då sade HERREN till honom: »Vad är det du har i din hand?» Han svarade: »En stav.» Han sade: »Kasta den på marken.» När han då kastade den på marken, förvandlades den till en orm; och Mose flydde för honom.
Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta på vad han säger.» HERRE, akta du på mig, och hör rad mina motståndare tala. Skall man få vedergälla gott med ont, eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv?
Ty samtidigt underhöll jag en brevväxling med min hustru och berättade för henne om mina kemiska framgångar, på vilket hon svarade med bulletiner om vår dotter och strödde in små förmaningar om det fåfängliga i min vetenskap och om dåraktigheten i att vräka bort pengar på slikt.