United States or Lebanon ? Vote for the TOP Country of the Week !


FRUN. Jag går att fråga henne om hon anser det passande att återse er .

Det hade länge varit bestämt inom familjen de Châteauneuf, att de, när hettan allvar började, skulle resa till Mademoiselle de La Feuillades egendomar i Normandiet, vilka de alla längtade att återse. Taga emot hans brev, det kunde hon väl, läsa dem, älska dem men se honom igen, höra hans röst, möta hans järnblå ögon! Blott hon tänkte därpå, var det, som om hjärtat stannade.

Jag är ett hittebarn, De föräldrar, som utsatte mig till att lida hungersdöden, hava icke längre anspråk mig. Jag förnekar dem. Dock, inföll han, min moder skulle jag vilja återse. Jag vill säga henne, att jag lever, och fråga henne, varför hon förskjutit mig. Din moder, sade Krysanteus, är död. Hon dog, när du låg i vaggan. O, min Gud, vad säger du? Bedrager du mig icke?

Under ett fint ihållande regn gingo vi, glada öfver att vi ej voro skapade af socker, den härliga vägen tillbaka ned till Kvistberg, der gästgifvarmor stirrade oss som om hon hoppats att aldrig återse våra glada anleten. Himlen vete hvad som förmörkade den unga hustruns blick och nedtyngde hennes sinne!

Det vore blott ett ögonblicks värk ? Och deras glädje där borta skulle åtminstone för denna gång upphöra. Men de stackars barnen där hemma? Skulle jag aldrig mera återse dem? Hvad skulle de stackars små säga, när deras mor hämtades hem såsom lik? Jag vände mina ögon från det förledande djupet och trykte händerna mot tinningarna. Gode Gud, hade jag förlorat mitt förstånd?

Där skola vi mötas en gång om dagen, när vi hämta vatten. Vi skola hälsa varandra, bedja tillsammans och skiljas för att nästa dag än en gång återse varandra vid samma tid och samma ställe. Men om någondera förgäves väntar den andre, sade Klemens, är det ett tecken, att brodern eller systern är sjuk ... Eller död, sade Eusebia. O, måtte detta icke ske!

Hur skönt der än är i Valders, en skönhet som ej lär glömmas af oss fyra, som skämtande, sjungande och bärplockande drogo förbi dessa väldiga lodrätta fjell, dessa skummande och dansande elfvar och forsar, dessa spegelblanka sjöar och idylliska dalar, längtade vi dock alla att återse de majestätiska snöfjellen.

O, att jag finge återse henne, tänkte Klemens och avtorkade sina tårar, jag skulle icke förebrå henne, nej! Men hon skulle säkert glädja sig, att hennes son lever, att Gud miskundat sig över honom och henne. Biskopen fortfor: Jag lät dig uppsätta detta testamente, emedan det är möjligt, att din börd uppdagas. Guds vägar äro underbara. Vem vet, om du ej är arving till stora rikedomar?

Det tör därför vara bäst att du icke snart återser en furste, som naturen begåvat med många lysande egenskaper. Moder, jag vill aldrig återse honom... aldrig! Du fruktar för dig själv? Ja, ja, aldrig! Nåväl, låta vi detta aldrig betyda ett år eller par. Du har nu permission från din tjänstgöring hos hertiginnan, och denna permission kan förlängas.

Något sällsamt rörde sig i hans inre är jag drucken, undrade han, eller När de skulle skiljas, greps han av en förfärande beklämning. Var det möjligt att de inom en minut skulle lämna varandra utan att han fick återse henne? Ni får ej lämna mig, utbrast han, får jag inte vara er vän? Ni som begriper allt. Är ni mörkrädd? frågade hon. Hon måhända misstänkte att han var något berusad.