United States or United States Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Se, och en regnskur brast ur molnet, men icke af vatten; Rosor regnade ned, så tycktes det, rodnande rosor, Klara som blod, och jag såg er skälfvande höljas af blomstren. Men så tänker jag nu i mitt sinne: blodiga budskap Stunda väl söder ifrån med stingande törnen för mången."
Till sist tog jag bibeln i hand och lade undan den. »Du har rätt», sade jag. »Och det hårda ordet har orätt. Där borde stå: Välsignad vare jorden för din skull. Druvor och rosor skall den bära.» Och som jag sagt detta, böjde jag knä och lutade pannan på en gång mot min hustru och mot mitt barn. Med den hand, hon hade ledig, strök hon mig över håret. Ack! Vi voro unga då, unga och mycket lyckliga.
Jag har aldrig sett någon så vacker och fin och snäll! Åh! så fina händer herrn har! Får jag? Hon böjde sig häftigt ned och tog en af hans hvita och välskötta händer i sina. Hvad den luktar! Af eaudecologne och bästa sortens herrskapstvål! Jag har aldrig tänkt, att det fans något så godt. Tusen gånger bättre än både rosor och konvaljer! Adolf såg litet generad ut.
Man ser nästan intet annat än rosor, och in genom dörren träder en ensam kvinna. Hon bär ett barn på sina armar och barnet är dött. Hon vill icke, att någon annan än hon själv skall röra vid hennes älskling, och med egna händer, som icke skälva, lägger hon det i kistan. En liten hund av ull, som han brukat sova med, när han var frisk och glad, och ingen tänkte på döden, lägger hon på hans arm.
Alla hans erotiska dikter, om också namnen, enligt tidens sed att med grannare poetiska ord beteckna de besjungna, äro tillskapade, hänvisa tydligt på verkliga händelser; de äro i ordets egentligaste mening tillfällighetsdikter. Hans glödande själ trängde lika mycket till verklighet som till fantasibilder. Han var ej van att sitta hemma och uppteckna drömmar om kärlek; han plockade lifvets rosor.
De stannade kälken, voro nu midt i en skogsdunge, borta från ögonen på folk. Hon satte sig på kälken. "Si här , rödt garn till rosor, och grönt till blad, och brunt till stjälkar." "Men hvar , hvar i fridens dar skall dom sitta?" frågade Anna-Lisa, lika förvånad i uppsynen hon, som de andra syskonen, hvilka i yttersta häpnad togo Maglenas härlighet i betraktande.
DANN. Min unge vän, om ni har tålamod, Så låt mig tala fritt, det är min vana. Jag känner er ej närmre, men kan ana, Att ni med all talang dock ej är rik. Nej, herre, jag är fattig, mängden lik. v. DANN. Och det finns törnen på artistens bana. Men också rosor, blott man vet att spana. v.
Men jag tänker: "Kommer våren, Slår du ut i blad och rosor, Och en växt finns ej på jorden, Ljuf och älskad såsom du. O, hur mången törnestängel Står ej naken i naturen, Som behöfde kärlek blott, Blott en solblick af ett hjärta, För att kläda sig i rosor Och hvart väsens glädje bli."
Och se, innan kort stod drifhuset fullt af de skönaste rosor och deras blomstersyskon af alla former, och strålarne hade ej tid att tänka på sin fångenskap mer, utan blott på att hinna måla deras sammetskinder med glans och fägring. Rankvexten. En resande hemtade tvenne frön från fremmande land.
Det låg ej blott i Karmides' ton utan även i hans drag ett uttryck, som Hermione trodde för alltid försvunnet därifrån, och som påminde henne om den forne Karmides. Hälsans rosor hade vissnat på hans kinder, och hans blick var dyster, men i trots härav liknade han i denna stund sig själv, sådan han var, då Krysanteus ännu kallade honom sin älskade lärjunge.