United States or Estonia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och hon bekände, att hon tänkt denna resa länge, att hon önskat den under åratal, att hon av en slump hon visste ej huru kommit att tänka , att nu skulle den ske, just nu. I hennes hemliga drömmar hade tanken denna resa ett underligt sätt förbundit sig med tanken hela vårt livs lycka.

Var det detta sätt han beredde sig till den stora stunden? Var det med tanken en silverskål han skulle avlägga löftena? Han greps nytt av ångest, över sin egen flärd, över prästens världslighet, över all den fåfänglighet, i vilken det allvarligaste ögonblicket i en mänskas liv förfuskades. Det var endast tio dagar kvar. Hade han ännu tid? Var det inte redan för sent?

Tanken en omgestaltning af Kalevala hade sannolikt redan i början af fyrtiotalet gått upp för Lönnrot.

Nu började hon, medan hon ännu var uppe, att rusta barnens linne och kläder och städa lådor. Hon talade ofta med Johan om religion och andra höga frågor. En dag visade hon honom några guldringar. Dem skall ni när mamma dör, sade hon. Hvilken är min? frågade Johan, utan att fästa sig vid tanken döden. Hon visade en flätad flickring med ett hjerta .

Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat för dem, att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fråga honom om det som han hade sagt. Och bland dem uppstod tanken vilken av dem som vore störst.

Han stod nu och höll mina behandskade händer, och han betraktade mig. Jag kunde ingenting säga. Jag undrade, om han skulle strax, och jag kände ett stilla vemod vid tanken , att vi nu skulle skiljas. Han stod alltjämt och såg mig, med mina händer i sina. Och kysste han mig, lätt och lugnt, med en viss tillbakadragenhet. När skola vi två återse hvarandra? sade han flera gånger.

Och Edom skall bliva ett föremål för häpnad; alla som där fram skola häpna och vissla vid tanken alla dess plågor. Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades, säger HERREN, skall ingen mer bo där och intet människobarn där vistas.

Örat och tanken hafva i dessa afseenden samma natur och böra äga samma prerogativer, att det är lika orätt att för meningens skull icke markera slutet af en vers, som att för versens fyllnad löpa öfver en punkt inom den utan att antyda öfvergången ur en mening i en annan.

Det steg, Hermione, som leder från din tro till min, är således steget från tanken till den levande verkligheten, från den slöjade sanningen till den avslöjade och uppenbarade. Samtalet fortfor länge i denna riktning. Det var icke första gången Teodoros talade med Hermione om kristendomen.

Han kan gärna slappa af, jag stannar ändå och sköter mig själf gör mig förtrolig med tanken , att dessa sommardagar midt i vintern ha berott ett under, att de således icke kunna väntas hvarken fortfara eller återkomma. Jag förstår bäst själf, hur jag efter min natur skall kunna läka mina sår; läkedomen har jag inom mig själf, liksom hunden har den i sin tunga.