United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Härtill kommer känslan af att diktningen var hans rätta lefnadsuppgift, i kraft hvaraf han, i stycket Hvad jag är säll , ännu ej fyllda 25 år, med den utvaldes visshet tecknar sin framtid: Odödlighetens lugna sol förgyller det mål, jag söker, trånande och varm, och ingen låg, föraktlig tvekan fyller min djarfva, stolta, ungdomsfriska barm.
Vi svikta i valet mellan de skönheter, som kunde anföras. Mest fängslande är kanhända det väsende, hvaraf boken har sitt namn, ynglingen eller flickan Azouras Lazuli Tintomara.
Som en i flykten träffad fågel redlöst fäller vingen, sjönk bomseglet på det flyende fartyget tillsamman; ett skrot hade träffat gaffelnocken och afslagit tåget, hvaraf den hölls uppe. Den käcke ynglingen kastade i ett ögonblick loss ändan på däck och flög som en pil upp i masten.
I närmaste samband med detta Scheeles stora arbete står hans upptäckt af arsenikens syra . Han hade vid sina försök med brunsten funnit, att detta ämne löses i syror vid närvaro af hvit arsenik, hvaraf han slöt att arseniken afgaf flogiston till brunstenen.
Jag skall försöka, sade jag småleende, ty det var i mitt tycke ett tämligen onödigt företal. Och äfven, fortsatte hon, att de således inte kunna hafva samma tänkesätt, samma känslor, samma uppfattning, samma seder. Äfven det. Hvaraf åter naturligtvis följer att man inte kan fordra det af dem. Naturligtvis inte. Det vore ju galenskap.
Just i anledning af denna sista tanke frågade jag den gamle mannen, hvad han mente om den oro för sig själf, hvaraf den goda Rosa tycktes plågas, och den ängsliga omtanke, hvarmed hon nästan uteslutande sysselsatte sig, jag menar omtanken om huru hennes räkning inför den evige domaren en gång skulle komma att utfalla, till hennes väl eller till hennes fördärf.
Nu måste jag inskränka mig till att blott bedja honom med större skonsamhet betrakta människor, som, om de än fara vilse, likväl alltid måste värderas för den värma för lifvets dyrbaraste intressen, hvaraf de drifvas och ledas.
Menniskorna der på trakten betraktade oss med misstro och det var med knapp nöd min mor lyckades få det lilla arbete, hvaraf hon sedan lefvat.
Visar det sig, att det hela icke varit annat än munväder och tidsfördrif, skall jag arbeta mig till likgiltighet, men bryta med honom vill jag icke. Jag skall då hålla af honom med det öfverseende, man har för ett stort, något narraktigt barn, hvaraf man icke får vänta sig några djupare känslor, eller ens någon vänlighet.
Alma hade rodnat ända upp till hårfästet och böjt sig ned för att säga något åt de närmaste barnen. Men hon följde derunder uppmärksamt med samtalet. "Är hon inte? Då är hon er fästmö. Ja, det hade man också bort kunna gissa." "Hvaraf då?" frågade Nymark skrattande. "Man har sina märken." "Se på! Får jag fråga hurudana märken?" "Måste jag verkligen säga?" "Naturligtvis."