United States or Ghana ? Vote for the TOP Country of the Week !


Dessa "tider" pågingo, under det att Jesus talade dessa orden, hvaremot uttagandet af "hedningarnas fullhet" ej begynte förrän efter pingstdagen. Guds ursprungliga plan var, att Israel skulle vara jordens förnämsta folk, och i Davids och Salomos dagar var det god väg att blifva. Jerusalem var "härskarinna bland folken, furstinnan i landet." Jer. Kl. 1:1. "Du är det gyllene hufvudet."

Han dröjde, tycktes vänta ett svar, men stum Furstinnan satt, han såg det och vidtog än, Hans röst var vågens röst, i storm den slår Mot klippans barm och brytes och suckar dof: "Från barndomsåren var jag din mulne son, Den andra, ständigt, ständigt den andra blott; Jag såg min broder ljusna i ljus, jag själf Blef mörk, men bar mitt mörker för mig och teg.

Tyngd af år och sorger, tog jag vägen Till min forna herres slott vid Volga, Till Natalia Feodorovnas boning. Stängd var porten för den gamle, trogne Tjänarn nu; i dagar och i nätter Låg jag under himlens tak där ute, Väntande att furstinnan skåda. Och hon syntes; som ett djur i stoftet Kröp jag till den stoltas fötter, tiggde Om förbarmning för min furstes maka, För hans barn.

Ett ögonblick såg dyster furstinnan opp, Som om mot sonens mörker hon mörknat själf, Dock snart i höghet sträckte hon, ljusnande, Sin hand mot fursten, tog från sin plats ett steg Och rörde moderligt med en kyss hans kind. "Min Dmitri", hon sade, "välkommen var!

Furstinnan Alvanzi har absolut ingenting att förebrå sig; icke förty tillskrifver hon sig skulden till Crespinis död. Hon har blifvit en skugga af sitt forna jag; samvetsförebråelserna ge henne ingen ro, och förgäfves bjuder hon till att bekämpa tanken att hon tagit en ung människas lif.

Kejsar Henriks maka inför världen, Syster inför himlen, Kunigunda, Brukte, när hon efter läsen text För att offra trädde till altaret, Vördnadsfullt sin handske draga af. En gång, när hon nalkades altaret, Fanns af tärnor ingen nära till För att motta handsken. Dock furstinnan Kastade den sorglöst från sig blott.

Furstinnan har infört henne i Petersburgs förnämaste och högsta kretsar, hon har till och med varit hofvet. Agnes har skrifvit att hon lefver i en hvirfvel af nöjen och ej hinner hämta sig från den ena festen, förrän hon ilar till den andra. För henne är alt detta naturligtvis ännu högst ovant, en fullkomlig sagovärld. Nu förstummades vi.

När som här jag har naturen glad och härlig Öfver, under mig, omkring mig, Går jag gärna, vandrar ofta vida längre Än till byn den korta färden. Kommen, kommen!" sitt knä furstinnan böjde För den höga, bad och talte: "Välj ett annat nöje, milda kejsarinna; Morgondimman knappt sig skingrat, Svala vindar, er värma öks af gången, Skada lätt er dyra hälsa.

En timme senare reser Romaine Mirmault till Rom. Men Pierre de Claircy går hem och skjuter sig. Romaine Mirmault har rest till Rom dels för att ge Claircy tillfälle att lugna sig och dels för att hälsa sin väninna, furstinnan Alvanzi, som för inte länge sedan sitt håll upplefvat följande äfventyr. En ung officer, markis Crespini, har förföljt henne med kärleksförklaringar.

Stum af häpnad stod furstinnan, men den höga Kejsarinnan tog ordet: "Denne vördnadsvärde man från Peters tider Blir er skyddling, gref Bestuscheff; Ni, Potemkin, skall förfoga, att hans önskan Blir, som jag bestämt det, uppfylld." Sagdt; och åter inom slottets port hon trädde. Där afstånd från de andra Stod en kvinna, skön, fast sorgen lagt sin blekhet de ädla anletsdragen.