United States or United States Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag har vakat över det järnet, utbrast han med ens högt och bittert, viss att de andra gingo och tänkte detsamma som han. Jag gav noga akt att röken aldrig blev vitaktig och tjock utan gick lätt, som den skall, när ugnen är väl satt. Jag förstod nog, att annars skulle jag det järnet om mina egna handlovar.

En tjock och glänsande herre med långt artisthår kom med utbredda armar emot henne, kysste henne åtskilliga gånger munnen och de röda kinderna, svängde om med henne och kysste henne åter igen. Hans långa hemväfda stoppade paletå var alltjemt i vägen och hans vida och något korta byxor stodo som stubbar om hans ben.

Och ingångarna till sidokamrarna lågo utåt den fria platsen, en ingång mot norr och en ingång åt söder; den fria platsen var fem alnar bred, runt omkring. Och den byggnad som låg invid den avsöndrade platsen västra sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar tjock runt omkring och nittio alnar lång. Och han mätte huset: det var hundra alnar långt.

Och isen ä här tjock. En yllevante stack fram ur en rockficka, mätte isen och dök tillbaka igen. Kanalen! Va pratar du för skit! Tacka för att kanalen ligger. Men åkanterna ligger också. Ja har själv sett . blir det skridskolov.

"'Långt bort kan dom int vara', sa finnen och tog några steg emot rishögen, där jag låg. 'Dom kan ligga gömd här å, för jag tyckte nyss att det liksom rörde sej bakom rishögen där'." "Han tog opp en sten och kasta i högen, den när tagi i hufve mej." "Och du gaf dej int till att skrike eller rörde dej?" Maglenas röst var tjock af förskräckelse.

Blickarne irrade omkring, han talade för sig sjelf, i korta, afbrutna meningar: Jag visste inte, att jag tyckte om henne, förr än den aftonen. Jag hade henne, liksom stugan, kon och alltsammans. När jag kom hem från marknaden, såg jag bror min i sängen, min plats. Sinnet kom mig. Jag blef blind, det for öfver ögonen som en tjock säck. Tänkte jag, att hon hade flyttat till loftet?

Nu kommo endast hundarna, hoppande och gläfsande, och ungarna med Basilius i spetsen, ännu något duvna och tvehågsna efter morgonens äventyr. Framför stalldörren stod gästgivarvagnen, frånspänd; men framsätet satt en stor, tjock karl, insvept i en blå slängkappa, kragen uppslagen, hatten neddragen över ögonen. Han snarkade. Där har I gäster redan, sade Träsken, pekade med piskan.

Men när dessa öppnats, gick åter mycken värme förlorad. För den skull underhöllo de stundom alldeles ingen eld, men inträdde snart en ännu mycket märkbarare köld, väggarne och sofplatserna bildade sig tjock is, vägguret stannade, och endast med möda kunde sanduret hållas i gång. När kölden blef synnerligen skarp, begynte till och med vinet att frysa, att det måste tinas upp före måltiden.

Alla tyckte att det var ett vackert namn och lätt att uttala. Adolf fotograferades och hans bild fanns snart i alla villorna ön. Adolf vägdes en gång i veckan. Och han tilltog i vikt. Han var tjock och fet och rund och såg lycklig ut. Han var väg att bli ett svin. En dag sade en vän till Almblad: Vad ska du göra med Adolf? Vad jag ska göra med Adolf?

Det var en kvinna. Hennes hår var svart, och hennes ögon liknade två djupa brunnar, och hon var naken. Kunde det finnas en kvinna naken, som hon? Hennes nakenhet lyste ur mörkret. Kring hennes grönaktigt vita kropp ringlade en tjock och fjällig orm.