United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon är en originell företeelse och hon intresserar mig. Har du aldrig sett henne?» »Jag såg en skymt af henne vid bangården du mins...» »Hon är lustig. Det är någonting af urmenniska hos henne, någonting kraftigt och bastant. När hon rör sina armar är man alltid rädd att kläderna ska' spricka.
För resten har jag i någon tid varit förälskad i en röst. Dess egarinna bodde i rummet näst intill mitt här på hotellet bodde ensam och var lungsiktig; det är allt hvad jag visste och vet om henne. Nu är hon rest jag anar inte hvarthän. Men jag kände det så tomt och trist den kvällen då jag kom hem och märkte att hon var borta.
När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand och följde efter den israelitiske mannen in i tältets sovrum och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som ock kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. Så upphörde hemsökelsen bland Israels barn.
Så lugnade hon sig åter och grät sakta vid min skuldra. Hon visste, att han just nu hade ekonomiska svårigheter och lefde i oenighet med sina föräldrar; att han var nedtyngd och orolig. Men han talade aldrig därom. Han kunde smeka henne och skämta med henne men hon törstade efter att vara någonting mera för honom bara som en trogen, vänlig hund.
Då nu Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter sin man. Och när sorgetiden var förbi, sände David och lät hämta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; därefter födde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN. Och HERREN sände Natan till David.
»Jag tyckte det var synd om henne; dessutom måste hon ut ur röken här», ursäktade sig kandidaten. Och så gick Hertha ut för att taga sig en förmiddagspromenad, åtföljd af sin läkare, som dels höll vaksamt öga med byltena på hennes fötter, dels med grisarne, hvilka hon dessutom »konverserade» med tillhjelp af en större käpp.
Hon satt inhukad under en njuponbuske, der kunde man icke finna henne. Hon hade hela tiden lyssnat, utan att förlora en ton. Genomvåt och darrande af köld var hon dock öfverlycklig. Hon hade roat sig riktigt bra!
Hon längtade, men hennes längtan hade intet bestämdt mål; var blott en stilla förbidan, att lifvet skulle träda henne till mötes, likt en gammal välvillig trädgårdsmästare, med blommor i sin ena, frukter i sin andra hand. Två gånger i veckan fick Stefan, kusken, sätta på sig sitt slitna livré och spänna de gamla vagnshästarna för den gamla kaleschen.
Svaret kom och var en stor missräkning. Det var kort och tomt föreföll nästan skrifvet med ängslig försigtighet. Han föresatte sig att det skulle dröja innan han nästa gång lät henne höra af sig och han höll sin föresats ståndaktigt i tre dagar. Så satte han sig ner och skref ett lika långt och omedelbart bref.
Ingen svarade. Damerna suckade, och ett par av dem gjorde korsets tecken. Nej, min dotter, återtog så abbéen plötsligt med naturlig, munter stämma, det är nu icke bara det . Vi ha flera nyheter. Gissa! Edmée skakade på huvudet och skrattade. Abbéens livlighet satte henne i gott humör.