United States or Uruguay ? Vote for the TOP Country of the Week !


Fan anamma, karl, kan han svara sin husbonde eller vill han jag skall tala med polisen? röt patron och piskade en liten späd videbuske med sin smala, slitna rottingskäpp, att blad efter blad sargadt föll ned bland gräset, säg, hvad svarar han allt det der? Peltonen tittade omkring sig med en skygg, irrande blick.

Klädd i slitna krigarkläder Låg han, Munter, i sin låda Hopklämd mellan fyra bräder, Trygg och nöjd att se i döden, Som han var i alla öden, Samma kämpe som i lifvet, Mindre färm blott, det är gifvet. Hur han var till börd och minnen, Hjärta, språk och kraft och sinnen Som en slant till krigsman slagen, Allt drog gubben Buss i dagen.

Nu reste han sig plötsligt, Liksom ur slummer väckt, Begynte kasta af sig Sin slitna hvardagsdräkt, Tog sin högtidsklädnad, Bespard sen många år, Och strök åt båda sidor Sitt silfverhvita hår. stod soldaten färdig Att ut ur stugan , Helt vördnadsvärd att skåda I dräkten, gul och blå, Med mässingsskodda hatten Högt öfver hjässans rand, Och dödens lugn i minen, Och vandringsstaf i hand.

Inte ens gubben Kuggas förblir oberörd, till och med Kuggas öppnar föga villig sin slitna penningpung och söker en slant. Men hur det är, blir det en tung, skön tvåmark som till hans bestörtning glider ned i främlingens ask. I

Å fy skäms, att tycka illa vara för litet, återtog mannen i den slitna jackan med samma godmodiga framfusighet som alltid utmärkt den manhaftige kvartermästaren Ivar Bertilsson. Kommer ni ihåg när jag tog er med båda händerna om nacken och kysste er mitt Pojo kyrkbacke? , det är allt tider sedan.

Jag var en, som ville lyssna, en af granadörens sort, Och jag vände mig i stillhet från den höge herren bort, Styrde några steg åt sidan genom trängseln tyst min gång Och kom fram till gamle knekten, där han satt och sjöng sin sång. Högrest, men med blottadt hufvud en trappas steg han satt, Med den vänstra handen höll han öfver knät sin slitna hatt.

Blåsten hade upphört och vindstilla inträtt, som oaktat den mulna himmelen medförde kvalm. Tidigt om morgonen väcktes munkarne av en häftig ringning. Den tjänande brodern Johannes öppnade porten och såg en man, klädd i brokiga, slitna kläder. Han begärde tala vid munkarne. Snart visade sig några av dessa med sin prior i spetsen.

Och han uppstod, granadören, gick bland menigheten kring, Fick en slant af en och annan, af de fleste ingenting; Och kom han fram till vagnen, där den höge herren satt. Böjde djupt sitt gråa hufvud och stack fram sin slitna hatt.

Samma rop, som hörts den föregående kvällen, var även här de stormandes härskri. Död åt kättarne! Död åt giftblandarne! De angripne svarade med ropen: Död åt kättarne! Ned med lögnkristianerna! Å ömse sidor kämpade kvinnor och barn vid sidan av männen. Å ömse sidor vordo de fångar, som gjordes, utan skillnad till ålder och kön, i ordets egentliga bemärkelse slitna i stycken.

Hon längtade, men hennes längtan hade intet bestämdt mål; var blott en stilla förbidan, att lifvet skulle träda henne till mötes, likt en gammal välvillig trädgårdsmästare, med blommor i sin ena, frukter i sin andra hand. Två gånger i veckan fick Stefan, kusken, sätta sig sitt slitna livré och spänna de gamla vagnshästarna för den gamla kaleschen.