United States or Democratic Republic of the Congo ? Vote for the TOP Country of the Week !


Du blifver min hustru, Hedda, det blir ju dervid? frågade han med af rörelse darrande röst. Låt mina kläder vara, skrynkla inte ned den der fransen befalde Hedda. Du flyttar ju hem till mig eller följer mig hvarthän jag går? sade Ella och såg allt ifrigare upp till Hedda, hvars blickar alltjemt skymdes af de långa ögonhåren, som hon likt en gardin fälde ned öfver sina klara, brinnande ögon.

Hennes mor hade dött medan hon ännu låg i vagga, hon hade inga syskon och blef uppfostrad af en moster och af fadern, hvilka båda förgudade henne. Från sitt tredje år hade hon varit hemmets tyrann. Med den säkerhet, som alstrats af denna uppfostran, hade hon kommit ut i verlden; och öfverallt hvarthän hon än kommit hade också verlden böjt sig för denna lilla sjelfsäkra tyrann från det rika hemmet.

Men reta icke bröderna som du retat mig. Låt dem hållas, du ser hvarthän det bär med mig. Han tillade efter en stunds paus, vänd till modern: Men du, äiti, du är en välsignad Guds engel; inte skall jag någonsin glömma dig. upp i chäsen, som väntade med länsman, befallningsman och fångförare. Man satte af. Bjellrorna klingade åter.

Hertha hade fått sträng befallning att vara läkt hälen till måndagen den 10, vi tre kamrater, med bihang af Ambrosius, ämnade bryta upp till ny vandring; hvarthän hade vi ännu ej klart för oss Våra två kamrater hade slagit sig i ro med virkning och broderi.

»Ja», sade Pelle i nedstämd ton. »Jag tror jag reser snart.» »Du också? HvarthänHan smålog hemlighetsfullt. »Till Skåne kanske.» »Hvad ska' du der att göraPelle fortfor att småle, ett ovanligt stillsamt sätt. »Ah, ingenting just. Kunde ha lust att se provinsen. Har aldrig varit der. Den ska' vara mycket karakteristisk

Jag rigtigt skäms för att vara en af er! Ser du inte, huru hufvudstadsmyggan der håller sitt hufvud; just som jag. bära alla det nu". "Jo, men du vrider ändå ditt dubbelt mer än hon. Aj hvad det blir svårt att lära sig. Är det bra nu". "Kom, söta du, låt oss dansa bort från det här sällskapet, de äro gammalmodiga med sina hufvuden". "Hvarthän sköna mygga?

För resten har jag i någon tid varit förälskad i en röst. Dess egarinna bodde i rummet näst intill mitt här hotellet bodde ensam och var lungsiktig; det är allt hvad jag visste och vet om henne. Nu är hon rest jag anar inte hvarthän. Men jag kände det tomt och trist den kvällen jag kom hem och märkte att hon var borta.

Hvarthän i vida verlden skulle han vända sig? Förbli i socknen, der han var väl känd, arbeta der, sträfva, komma framåt? Aldrig! Leena i Sakaris hem, som värdinna vid skräddarns härd! Den synen ville han aldrig se. Och ej heller ville han höra talas om deras lycka, deras trefnad. Han ville aldrig mer höra nämnas detta namn, som påminte honom om den dag han dansat bruddansen med en annans hustru.

Hvarthän du ser i Finlands skilda trakter, borggårdar blott och kyrkogårdar frodas. Och själfva gräset uppå grafven hviskar: Hämnd öfver Flemings ätt i sista led! Det ropet gaf mig åter min besinning, mitt öga tändes, minnet vaknade och dig jag mindes, mindes hur jag smög ifrån dig, att du ej det skulle höra, och hur jag såg dig se'n Flemings arm i vägens dam vid krökningen försvinna.

Hvarthän, om icke till sitt hem, sin make; Ty hvarje ädelt sinne bär sitt tvång Och smider pliktens kopparkedjor starka. Välan, hon går tillbaka till de sina, Med känslan kufvad af förnuftets bojor. Hon får ej minnas, vill ej minnas mig; Och snart skall vanan, som det tunga lättar Och det förhatliga gör ljuft och älskadt, Med milda händer blomsterhölja törnen Af hennes olycksaliga förbund.