United States or Curaçao ? Vote for the TOP Country of the Week !
Leena satt med båda händerna om hufvudet och gungade af och an. Peltonen stannade. Den lille i vaggan började att sakta klaga, men tystnade igen, sjunkande i nya drömmar. Herre Gud, herre Gud klagade Leena, det var väl inte du, Antti, som sköt honom? Peltonen skakade långsamt på hufvudet och såg alltjemt åt golfvet.
Sitt ner, Leena, sade han säg, kan du hålla mig kär, fastän jag gått och hållit mig ifrån dig och låtit dig vara ensam så länge? Leena såg upp med ögonen ännu fulla af tårar. Kan du tro på mig, du? frågade hon tviflande. Jag frågar om du kan hålla mig kär, fastän jag är en fördömd menniska sade Peltonen och såg henne i ögonen. Är jag något bättre, jag? menade Leena.
Tror du det var Gud som gjorde din tunga så der stum, att du inte talar mer än en gång i månaden, bevare mig, skyller han allt det onda på Gud! Hustru, det är barn och qvinfolk som ha så mycket att tala om och, och, ja och ester, ryssar och lösdrifvare, jag säger det rent ut. Leena rodnade under den bruna hyn. Hon förstod tillrättavisningen.
Om du bara vore som jag ville, skulle jag aldrig i verlden se till Esten mer. Aldrig i lifvet skulle han få en enda af mina fattiga fyrkar, som han narrar och snislar åt sig, den svarta ledingen ropade Leena och knöt med näfven.
Det är ingenting, säger han, det gör han alla dagar, den hurtige gossen! Hör på Matti, spring upp på berget der, gör i ordning en bra kokko och se till att du har den färdig, när klockan är 10! Blir den rigtigt präktig, så får du en mark. Den har du då ärligt förtjent. Matti bet sig i läppen, såg litet förstulet på Leena, men tog sitt beslut och gick åt det håll, der berget låg.
Men med en så elak herre skulle jag inte stått ut. Du ja, du som sjelf har herrskapsblod i dig af far din, som ingen vet hvad han var för en, mer än att han var herreman, men jag som är af en stackars tjenareslägt ... med mig är det annat... Det är väl så, att far min skyller det att jag känner det sturskt i mig. Jag tål inte deras högfärd. Men du vill vara högfärdig sjelf, Leena.
Efter ännu några religiösa utvikningar från ämnet fortsatte han: Så frågar jag dig nu, Antti från Kalliola, om du vill hafva denna välbergade skräddare till måg och om du ger din dotter Leena en ordentlig, på stämpelpapper utskrifven hemgift, när hon som värdinna föres in i hans nya gula hus i Riisimäki by? Antti såg ännu ej upp.
Och du, Gud, som hör och ser allt, förlåt att jag i dag hädat ditt namn. Nu är jag ju mera lycklig än jag skulle ha rätt till. Jag har i dag fått hvad jag visst aldrig förr haft en hustru! Leena drog en suck, liksom af lättnad. Hon räckte mannen handen. Och såg sig omkring i den lilla grofva, smutsiga stugan.
Ännu en gång gick Carlson till sängen, och vi tyckte då båda att vi hörde henne många gånger hviska om och om igen sakta, men ändå tydligt: aldrig, aldrig!... jag skref det aldrig, svär inte falskt!... Ni lofvade mig ju båda. Leena hörde knappt sin mans sista ord, hon satt och stirrade med ångestfulla blickar. Du skref väl inte, vill jag tro? frågade hon och såg honom rätt i ögonen.
När nästa vår slog ut i grönska och fägring öfver Saarijärvis ängder, och när de starka forsarne, svällande af vårvattenmassorna, stormade fram genom skogar och ödemarker, stod Leena alltid lika betagen och såg hur Matti, vig och djerf, flötade sin husbondes stockar nedför fallen.