United States or Colombia ? Vote for the TOP Country of the Week !


En magerlagd newyorksaffärsman satt bredvid honom och knackade takten med en förnicklad reservoarpenna mot ryggstödets mässingsbeslag. Ibland bet han i ett äpple med vita tänder, lagade med rent guld som glimmade rovlystet mot den köttiga frukten.

Axlarna arbetade något litet; eljest lät han intet förmärkas, bet hårt i svettremmen och släppte icke fram ett knyst. Mor i Sutre strök honom över ryggen, men hans kynne var ju känt sedan länge och väckte inte förvåning om ock någon förlägenhet. Gästgivarn krafsade ivrigt sina tår, Daniel tryckte sig allt djupare in i spiselvrån, sväran blinkade, blinkade

Kommen icke till Gilgal, dragen ej upp till Bet-Aven, och svärjen icke: » sant HERREN leverOm Israel spjärnar emot såsom en obändig ko, månne HERREN ändå skall föra dem i bet såsom lamm i vida öknen Nej, Efraim står i förbund med avgudar; han fara! Deras dryckenskap är omåttlig. hejdlöst bedriva de sin otukt; de som skulle vara landets sköldar älska vad skamligt är.

Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall bet Karmel och i Basan; och Efraims berg och i Gilead skall han äta sig mätt. I de dagarna och den tider säger HERREN, skall man söka efter Israels missgärning, och den skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.

Nej, nej, nej! avbröt han sig. Inga omskrivningar. När det gäller denna kvinna. Kanske förstår ni mig icke nu, kanske kommer det en stund, ni förstår mig. Och kanske kommer ni att tänka mina ord. Sker det i tid, har jag kanske gjort er en tjänst. Och kan vara nöjd. Tack, mumlade Abraham och bet sig i läppen. Något idiotiskt klumpigt som tack!

Hugad är drotten nu att tala, Svärja han vill sin ed, det är löftets stund. "Upp", talar han, "lyssnen, I män, Den gamle ekens svällande sommarlöf, Vuxna nytt kring gråa stammen, Härjad af stridens stormar mången gång. Hvem finnes blande eder som ren blomsterängar kufvade fjärlar, när Fjärran Morvens strand Dunkomar Bleknande bet min glafven med blodig tand?

tog hon upp sin näsduk och med en min af stor andakt höjde hon den upp i nivå med näsan, torkade den , derefter munnen och sist ögonen, liksom en mor sitt gråtande barn. Den långhårige tog henne om lifvet och kysste henne. Det var ett ögonblicks verk. Hon bet honom i örat till svar. Det var knappt en sekund.

Mannen med glasögonen stirrade hatfullt honom. Plötsligt bet han i raseri samman tänderna, högg tag i en järnlinjal bordet och skrek: Vill ni att jag skall mörda er, skall jag mörda er? Om ni kunde, stackars människa men ni kan det inte, nästan snyftade han fram. Jag försvarar mig i alla fall av gammal vana. Jag är stark mot ni.

Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, att den får hava sin avskilda boning i skogen Karmel; låt den i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar. Ja, likasom i de dagar du drog ut ur Egyptens land skall jag låta dem se underbara ting. Hedningarna skola se det och komma skam med all sin makt. De skola nödgas lägga handen munnen, deras öron skola vara bedövade.

»Jaha», bet han till i det han med en rörelse af otålighet lade boken ifrån sig, »hon var sjutton år när hon fick mig och nu är hon 42 kan du räkna ut det?» »Men... du har ju aldrig nämt att du hade någon mor.» »Jag ber om förlåtelse! Men intelligenta menniskor emellan brukar det vara öfverflödigt. Som du vet inträffar det en gång hvar jubelfest att en ung man har en mor.