United States or Albania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fader öfver fäder alla, Fader, som i himlen är, Hör oss, när vi dig åkalla, Såsom barn en fader kär; Du all världens tröst och hamn, Helgadt varde, Gud, ditt namn! Konung, stor och utan like, Låt af din barmhärtighet Till oss komma här ditt rike, Som förblir i evighet. Heligt lif och salig frid Härska låt för synd och strid!
Se, jag vill överlämna åt dig några från Satans synagoga, några av dem som säga sig vara judar, men icke äro det, utan ljuga; ja, jag vill göra så, att de komma ock falla ned för dina fötter, och de skola förstå, att jag har fått dig kär.
Hon älskade kriget, hvadhelst det gaf, Mot-, medgång, fröjder, besvär, Och de gråa gossarne höll hon af, Och därför var hon oss kär. Och om någon med Svärd vid hans fana stått, Var han säker att ej bli glömd; Åt sådana mätte hon fullare mått. Och, fördenskull blef hon berömd.
Hon hade icke så få friare den tiden, en repslagaremästare hade varit »riktigt kär», dessutom en äldre postiljon, som var trött på sitt rörliga ungkarlslif, samt en för detta militär, öfver hvars lefnadssaga ett visst dunkel sväfvade. »Att inte kusin tog en af dem», anmärkte Schana, inte utan en viss spetsighet i tonen.
»Men nu måste ni hjälpa mig. Som ni förstår, vill jag dra mig med heder ur spelet, och därför ... hm, jag vet inte hur jag skall säga det ... vill ni ... hm ... vara snäll och låtsa, som om ni vore väldigt kär i mig?» Och hon vände sitt rodnande ansikte mot husväggen. Där det för resten fanns en lämplig butiksruta att spegla sig i.
När hon skämtat för lifligt en qväll kom hon till ynglingen för att bli straffad. Det var ett slags flagellation, behaglig som en smekning. Slutligen började herrarne bry henne för pojken. Kan ni tänka er, sade hon en aftonstund, de påstå att jag är kär i er. Det säga de om alla af olika kön, som äro vänner. Tror ni att vänskap kan finnas mellan man och qvinna?
Han hade störtat ut innan hurraropen tagit slut. Nu tror man att han var botad; nej martyrglorian var alltför kär. Han samlar snart några likasinnade och bildar ett hemligt förbund som utövar poesi, vilken på sammankomsterna bedömes under flitigt punschdrickande.
»Det skall jag visst låtsa», svarade Sven beredvilligt. »Det är inte svårt alls.» »Och ... och så skall jag låtsa....» »Att ni är förbaskat kär i mig, ja! Det är jag med om. Så ska’ vi träffas och möta Äppelbom och bräcka honom. Utmärkt! Kom så gå vi till Bräutigams till att börja med.»
Hon skref vers och agerade gärna i manliga roller, utstyrd i en gammal blårandig linnekostym, som tillhört en vid unga år afliden kär broder. Hennes platta bröst och smala höfter förlänade ofta en viss illusion åt framställningen.
Flickorna Willman sjönko ihop, deras munnar öppnades till ett uttryck av slö förvåning. Betty repade sig först, satte den sokratiska näsan i vädret och yttrade: Jaså i vitt! Är det ännu någon, som betvivlar, att hon är kär i Casimir Brut? En fråga, som just diskuterats. Doktor Karolina sa: Hon är inte kär. Jag skulle ha märkt någonting, och jag har ingenting märkt, fast jag nog haft ögonen på dem.