United States or Fiji ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fröken Kerstin kände sig snarare beklämd än livad av dess övermäktiga trots och lyfte sina blickar till den gladare tavlan av ryttaregrupperna på den motsatta stranden, när hennes lilla tjänarinna Maju brådskande nalkades henne från boningshuset och medförde ett bud att hon genast skulle skynda tillbaka till gården. Är han kommen? Ja, fröken! Han och herr Henrik. Vilken han? Kungen.
Ty så är hon i sanning för männernas flyktiga blickar Som för trastarnas tropp den bärrikt lockande rönnen; Ystert svärma nu dessa och sväfva på luftiga vingar, Tills de i farten i hast bli varse det rodnande trädet; Genast skratta de högt af glädje och skynda begärligt Alla i täflande flykt till de yppiga klasarnas skatter; Sedan hänga de vid och tåla väl buller och käppkast, Innan de fly, då man lysten på bär vill jaga dem unnan.
Intet ljud af älskarn höres, Intet vänligt budskap föres Till den ömma flickans öra Om hans lätta ankomst än. Ser hon, smäktande och trogen, Bort mot ängen, bort mot skogen, Endast skuggor där sig röra, Flyktande igen. Tårar skymma hennes blickar, Hjärtat klappar, pulsen pickar, Tysta suckar smyga sakta Från dess läppar då och då.
Det kan hon lita på menade Erik och knyckte till; han tyckte inte om att man misstrodde hans afsigter. Hon gick, den söndagsklädda hufvudstadsjungfrun, gick med en liten nådig, uppmuntrande nick och försvann i huset, medan gardisten med nyfikna blickar betraktade Erik, väntande på det lilla äfventyrets utgång. Om ett ögonblick kom hon igen, låste upp en dörr och lät Erik stiga in.
Men jag såg dock huru de på afstånd kastade förtjusta blickar och huru min stränghet gjorde dem olyckliga, så att det stundom gjorde mig helt ondt om dem. Men, min Gud, man kan ju ej rå för att folk har ögon, och icke kan man heller gömma sig för att de ej skola få se en. Emellertid var det en ung man som hade mera mod än de andra.
Hon betraktade ånyo länge och svärmiskt baron Grothusen, så länge, att deras blickar slutligen möttes och under några sekunder förblevo vilande i varandra. Han intresserade henne. Han var ju icke vacker, men han gjorde likväl ett mycket distingerat intryck. Manligt och distingerat...
Han kunde på en stund icke få fram ett ord. Lidelsefullt kastade han sig derpå ned för den unga flickans fötter. Såg först med lågande blickar på henne, grep så hennes händer och tryckte brännande kyssar på dem. Våldsamt och utan hejd var hans beteende. Slutligen fick han fram några korta ord af kärlek och svartsjuka, vilda och sammanhangslösa. Nej, flicka, nej, och tusen gånger nej.
För Oihonna blott ljuf är sången, När med klangen af drabbande svärd Harpan ljuder, och segrar Stormlikt brusa på bardens läpp. Blott för hjältar hon flamma kunde, Älska blickar af trotsande mod. Gå, du suckarnas yngling, Ingen tröst för din sorg hon har." Harm sig tände i Rurmars öga, Rodnad spreds på hans bleknade kind, Bort han vände sitt anlet, Och ur grottan försvann han tyst.
Edmée rodnade djupt under alla dessa mäns blickar. Men hon höjde tappert sitt huvud och mötte Förste Konsulns blick. Jo, medborgare-Konsul.
Ni ljuger, ni eländige länsman! hördes plötsligt en fin, av harm darrande röst. Det var Adolf Sparrfält; han hade ryckt sig lös från Görans arm och stod nu, ett föremål för hela den förbluffade folkhopens nyfikna blickar, framför Spöqvist med vredeblixtrande ögon och knutna händer.
Dagens Ord
Andra Tittar