United States or Moldova ? Vote for the TOP Country of the Week !


Är du ännu gramse mig? Hon bara skakade huvudet, utom sig av förlägenhet, men begynte ljusen att vackla, och hon grep hastigt om kronan. Och tryckte hon sig baklänges in mellan småtärnorna, till dess hon kom ända ned mot dörren. De måste fram och hämta hornet.

Men jag blir snart frisk böjde sig mamma ner och strök lille-bror över håret, men utan att han såg det, räckte hon ut sin andra hand och sökte min, som hon krampaktigt tryckte. satt jag en natt ensam i mitt rum, och dagen därpå visste jag, att läkarna skulle komma och döma lille Sven till liv eller död.

De hörde honom sucka, de sågo tårar över hans fårade kinder neddroppa i de gråvita mustascherna... och Adolf, vars känsliga barnasjäl genomskakades vid denna syn, tryckte sitt ansikte mot Görans skuldra och gav fritt lopp åt sina tårar. Älskade vän! viskade Göran och slog sin arm omkring den lille kamratens hals.

Louis de Châteauneuf var, utan småaktigt hat till segraren, lika hänryckt och berusad av segern som hon. Över vagnskanten grep han sin kusins hand och tryckte den hårt, entusiastiskt. Madame de Châteauneuf hade sett mycket. Hon ryckte sin brorsdotter i klänningen och bad kusken, om möjligt, sätta hästarna i raskare fart.

En tår föll å hans kind ibland Omsider tryckte han min hand Och log och sporde sakta: " kan man för detta land?" Jag teg. En blick ur hjärtat var Mitt enda, lättförstådda svar, Han sökte ej ett annat.

vart är thet? Ingen svarer! Han tryckte ännu en gång den lilla knappen. , hallå. Jaså är thet thu min flicka. Säg till om bilen strax. Tack vart sa thu? Vill thu fölge med? Tja gjör adjö. Levison reste sig, tog farväl av de bägge andra och gick. Vad tusan var det för en flicka, som skulle möta honom, undrade Wolfgang. Hans dotter kanske, framkastade Cramer. Låt oss se.

O, min älskling skildes här ifrån mig, Och han sade ej: "Gud med dig, dyra!" Tryckte blott sin mössa ned pannan, Slog till jorden sina svarta ögon Och mot barmen förde högra handen. Att han tryckte mössan ned pannan, Därmed sade han: "Gud med dig, dyra!" Att han slog till jorden sina ögon, Därmed mentes: "Mer än ögat dyra!"

Han hade om natten drömt om Singoalla, att hon fattade hans hand och tryckte den, att han åter tryckte hennes, att de sågo djupt i varandras ögon och kände sig ovanligt sätt lyckliga. En sådan dröm hade Erland aldrig förr haft; förr drömde han om strider med skogens ludna åboar, om kämpaspel och kluvna saracenturbaner. Han kom till bäcken, men Singoalla var där icke.

Och med kärlekens ljuva, tanklösa dristighet tryckte hon ett ögonblick hans arm intill sitt runda, unga bröst. Han kunde känna hjärtat klappa under det lätta tyget. Edmée, mumlade han, hör du du skall ...

Skrämd ryckte hon till, ansträngde ännu en gång alla sina krafter och gaf till ett rop. Rösten kväfdes, ty ett par andra läppar tryckte sig mot hennes; hon slöt sina ögon och föll maktlös ned. En stund hade förflutit. Alma satte sig upp i ljungen. Hennes ögon irrade skrämda omkring. Marken var kall, skogen mörk. Träden stodo allvarliga och orörliga deromkring. Intet prassel, intet ljud hördes.