United States or Madagascar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag kan inte förstå det, Marie, suckade den stackars Madame de Châteauneuf, då de båda unga damerna voro utanför dörren. Hon tänker dock på honom, och hon gråter för hans skull. Men det säger jag hon nickade sorgset, men med en viss självkänsla Edmée kunde ej träffa många, som till den grad liberalt respekterade hennes hemligheter, som jag gör.
När de voro färdiga, vinkade Madame de Châteauneuf till Edmée, och i det de, utan att bry sig om det väntande ekipaget, gingo till fots snett över Rue des Petits-Champs , sade hon plötsligt: Vill du se, Edmée, så skall jag visa dig något.
Han rätade sig helt upp och vinkade bjudande med handen till Louis: Gå... gå... Låt mig vara allena med henne. Louis de Châteauneuf stod ett ögonblick stilla, utan att röra sig, och deras ögon möttes. Så vände han sig långsamt bort, och, gripen av uttrycket i detta ansikte, som han hatade, gick han dröjande, tvunget
Madame de Châteauneuf skakade på huvudet.
Edmée å sin sida utspanade alltid, när modern fått brev från sin son, och med ett slags skyggt, ödmjukt intresse försökte hon att på omvägar få veta så mycket som möjligt om honom, utan att precis direkt våga föra samtalet på honom. Medan Edmée var sjuk, lät Madame de Châteauneuf var dag sina lakejer bära sig uppför trappan och tillbragte en halv timmes tid vid sin nièces säng.
Det var sent på aftonen en av de allra första dagarna i Messidor. Familjen de Châteauneuf hade tillbragt dagen ute hos några vänner i trakten av Vincennes och reste nu hela vägen hem i öppen vagn.
Förste Konsuln såg på henne. Med sin skarpa blick upptäckte han strax, att där i hennes utseende var något förändrat, att där föregått något med henne men vad? Han vände huvudet och såg Louis de Châteauneuf vid hennes sida. En skugga gled över hans ansikte. Den aftonen var Edmée de La Feuillade strålande, hon överträffade sig själv hon var pikant, kokett och furstligt värdig.
Madame de Châteauneuf viskade till Edmée, att han var makalös i sitt urval, han hade till och med vetat förskaffa sig drottningens garnityrer tyvärr fanns det ingen, som hade haft råd att köpa dem, utom Mademoiselle Lange!
Edmée gick raskare de få steg, som ännu skilde henne från de andra. Madame de Châteauneuf satt redan i vagnen och vinkade till henne. Louis stod vid vagnsdörren och hjälpte henne in med ceremoniös artighet. De tre herrarna stodo och sågo efter ekipaget, så sade Duroc: Det är en ståtlig brud han får sig, Châteauneuf. Och nu blir hon ju rik också.
General Bonaparte, vad har ni gjort mot min kusin, Mademoiselle de La Feuillade? Herr greve de Châteauneuf, har ni någon rätt att fråga? Ja. Och om jag icke erkänner denna rätt. Om jag ej önskar, att detta namn blir nämnt mellan oss?... Louis trädde honom så nära, att hans skälvande hand på värjfästet rörde vid Bonapartes kläder.