United States or Malawi ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han grälade skämtsamt på henne, för det hon så länge låtit uppehålla sig av Madame Junot, och bad henne nu skynda sig att göra toalett. Då Mademoiselle de La Feuillade denna eftermiddag stod framför spegeln och lät kläda sig, frapperades till och med Valentine, som dock var så van att se henne, av hennes stora och egendomliga skönhet.
Mademoiselle de La Feuillade kom något sent. Madame de Châteauneuf hade plötsligt blivit illamående, och i sista ögonblicket hade bud sänts till Madame de Caseaux, som bodde ej långt därifrån i hôtel de Périgord, Rue de l'Université , att hämta Edmée och taga henne under sina vingars skugga. Louis for dit allena i sin wiski det ansågs icke passande i Faubourg St.
Han såg upp och mötte Edmées ömma, stolta blick. Emot sin vana skrattade han högt: Nå, Mademoiselle de La Feuillade kan du märka några rojalistiska förnimmelser, när du nu ligger i Louis XIV:s säng? Drömmer du någon gång om ditt legitima ideal med gikt och sammetsstövlar? Edmée satt framåtlutad med bägge armarna på bordet. Hon smålog, skakade på huvudet och såg glad upp till honom.
Bonaparte gick först allena, och utan bordsdam in i den som ett orientaliskt tält arrangerade matsalen. Berthier satt vid hans högra sida, men på den vänstra stod platsen tom. Han såg skarpt bort åt ingången till balsalen; ingen var auktoriserad att sätta sig på den tomma stolen och ingen vågade göra det av sig själv. Nu kom Duroc med mademoiselle de La Feuillade.
Mademoiselle de La Feuillade gick lugnt nedför trappan, och i det hon kraftigt stödde sin fot mot den främmandes framräckta hand, svängde hon sig raskt upp på hästen: Nå, så var min ridknekt då, eftersom Förste Konsuln befallt er det! Hälsa och tacka honom för den omsorg, han visar Frankrikes damer. Edmée var ond.
Det var satan! brast han ut. Skulle jag icke kunna behärska mig bättre! Madame Bonaparte kom sakta in i rummet. Förste Konsuln såg kallt, litet ironiskt på henne, så sade han högt: Nå, Mademoiselle de La Feuillade, vill ni så spela ett parti schack med mig, som jag bad er
General Bonaparte, vad har ni gjort mot min kusin, Mademoiselle de La Feuillade? Herr greve de Châteauneuf, har ni någon rätt att fråga? Ja. Och om jag icke erkänner denna rätt. Om jag ej önskar, att detta namn blir nämnt mellan oss?... Louis trädde honom så nära, att hans skälvande hand på värjfästet rörde vid Bonapartes kläder.
De togo sig för resten präktigt ut, de båda, som de stodo där Edmée de La Feuillade och Eugène de Beauharnais han artigt böjd fram emot henne med ett skälmskt, strålande leende, hon smärt och hög, litet avvisande tillbakalutad mot den monumentala kaminen av grön egyptisk marmor, som så vackert framhävde hennes blonda hår och vita skuldror.
Vad det är längesedan jag sett er, Mademoiselle de La Feuillade. Varför ser man aldrig er och er tant i Tuilerierna? Är ni för rojalistisk att umgås hos oss? Han smålog och såg på henne under de stora hattskyggena. Den grå kappan, som hängde löst över axlarna med tomma ärmar, höll han lätt ihop med bägge händer.
Hans blick mörknade mer och mer, och han fortfor misstänksamt, ironiskt: Det har aldrig förr fallit mig in men vore han icke så ogalant som han är, skulle man nästan tro, att det vore av artighet mot Mademoiselle de La Feuillade, som han just nu låtit röja och hedra vår gamla Place Royale . Allt får betydelse efter den uppmärksamhet, han visade dig i våras och då du tiger, måste jag själv leta mig till, vad det kan vara mellan dig och honom.