United States or Åland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Efter Brumaire, och isynnerhet sedan de flyttat från Luxembourg till Tuilerierna hade Joséphine icke ofta som förr tillfälle att se sina gamla vänner dem hon förut afton efter afton träffade samman med balerna i Hôtel Thélusson eller Cercle de l'Harmonie , hos Frascati eller Ruggieri, och vilkas sällskap mest överensstämde med hennes smak och fordringar.

Garat, vilken lika väl som den övriga världen kände till de husliga förhållandena i Tuilerierna, hade sinnesnärvaro nog att låtsa, som om han ej märkte de inträdande, och fortsatte att sjunga. De övriga gästerna började oroligt flytta sig stolarna, damerna viskade bakom solfjädrarna och växlade betydelsefulla blickar. Joséphine hade blivit mycket blek hon reste sig halvt upp och gjorde min av att sin man till mötes. Han tycktes emellertid ej taga någon som helst notis om henne. Utan att hälsa någon särskilt, blott med en tvär, högmodig huvudböjning, gick han, med rynkade ögonbryn och utskjuten underläpp, långsamt fram i rummet och tog plats beständigt med Duroc bakom sig i

Redan strax efter sin ankomst hade han, tillsammans med Talleyrand, haft audiens hos Förste Konsuln. Efter särskild uppfordran ämnade han sig också middagen till Tuilerierna det var en quintidi . Edmeé hann blott flyktigt hälsa honom nere i salongen, där hon också träffade markisen av Caulaincourt, som hade lovat att följa sin guddotter till middagen i Tuilerierna.

Hortense de Beauharnais satt ett stycke därifrån i ivrigt samtal med en herre, vilken det icke heller om också av andra skäl var särdeles klokt att mottaga i Tuilerierna.

Det var dagen därpå i Tuilerierna. Madame Bonaparte hade en av sina små berömda frukostar, där efter Förste Konsulns uttryckliga önskan aldrig någon herre fick tillträde. Sällskapet var, innan man gick till bords, samlat inne i den stora mottagningssalongen denna stela, nymodigt möblerade salong, i

Varför är hon i Paris? frågade hon sig själv med en obehaglig, nervös förnimmelse, som hon aldrig förr känt det minsta till. Vet han av det? Ha de träffats?... Den ena frågan dök upp efter den andra. Efter skådespelet skulle Junot fara till Tuilerierna, dit han blivit kallad av Förste Konsuln.

Vad det är längesedan jag sett er, Mademoiselle de La Feuillade. Varför ser man aldrig er och er tant i Tuilerierna? Är ni för rojalistisk att umgås hos oss? Han smålog och såg henne under de stora hattskyggena. Den grå kappan, som hängde löst över axlarna med tomma ärmar, höll han lätt ihop med bägge händer.

Hon hade icke kommit till Paris tids nog för att kunna åse festen i Marstemplet till Washingtons minne, och det högtidliga intåget den 30 Pluviôse, de tre konsulerna, eskorterade av trupper, lämnade Luxembourg och med stor pomp togo Tuilerierna i besittning, hade hon halsstarrigt nekat att vara vittne till.

Genom en avlägsen släkting, markisen av Caulaincourt, som var nära lierad med Madame Bonaparte, hade Madame de Châteauneuf erhållit tillträde till Tuilerierna för sig och sin nièce, att de en förmån, som många främlingar sökte ernå från ett fönster skulle kunna åse revyn.

De bägge herrarna Caulaincourt, far och son, hade genast, snart de hörde general Junots ord, gått ut för att skaffa närmare underrättelser. Nu kom markisen in igen. Mina damer, sade han brådskande, ursäkta, att jag låter Armand allena följa er tillbaka till Rue du Bac. Man har bett mig om att fara till Tuilerierna i afton. Den arma Joséphine, nu kan hon behöva att vara omgiven av sina vänner!