United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon smålog.
Kajsa smålog... Kanske påminde hon sig, när hon sjelf en gång hade en käresta, vanskaplig och ful, men ur hvilken hon förstod att locka toner, som kommo hennes hjerta att röras. Hon veknade vid åsynen af barnet, men efter några ögonblicks stum tvekan sträckte hon ånyo ut handen och sade: Gif hit fiolskrället, jag tål inte att du spelar på det. Weli snyftade.
John kände det, och fastän han just var upptagen af att för de andra framlägga sina planer om hvarjehanda förbättringar i jordbruket, hvilka med det första borde införas, såg han likväl på samma gång in i Almas ögon och smålog kärleksfullt emot henne. Äfven under hemvägen gick Alma stillatigande. Det låg något så egendomligt i naturen, så lugnt och på samma gång så hemlighetsfullt.
Polly smålog och slog lekfullt sin stjärt om mitt vänstra smalben. Så kom hon ned för att stifta närmare bekantskap. Jag har aldrig varit särdeles förtjust i ormar, men jag bemötte henne i alla fall med vänlighet, och smekte henne utefter ryggen så långt jag nådde och kliade henne under hakan.
Så fort jag hade sagt nej , var jag på det klara genast. Och hade han frågat en gång till, hade svaret blifvit helt annorlunda. Jag har legat och gråtit många nätter för det se se'n! sa hon och smålipade. Ni ä roliga, ni kvinnor! sa prosten och smålog. Det sa Jesper också samma kväll, erkände hon naivt. Där ä hufvud på skaft på den där det har jag alltid sagt.
Men allvarsamt taladt, vet ni hvad, doktor, jag tror, att jag kommer att alltid tänka som nu, att den ädlaste kärleken är kärleken till de många, som behöfva oss på det sätt, som jag nyss' talat om. Jag tror också...» hon smålog vackert och hennes röst fick ett skämtsamt tonfall; »jag tror också på lindarnes doft, jag vet, att den talar om kärlek!
Mitt beslut var hastigt fattat, jag måste bli bekant, och som jag icke kunde finna på något annat sätt i en hast tog jag upp en femma, steg fram, hälsade och frågade om hon tappat den. Hon smålog, kastade en hastig blick i sin väska och svarade, att den inte var hennes. Sedan var det ju lätt att fortsätta, och jag lyckades få följa henne ett par kvarter tills hon skulle in i en butik.
Och det låter ganska vackert hit in. Och vet du vad, pappa? Hon vände bort huvudet och rodnade: Vad då? Jo, Paulus är så snäll mot mig. Han kan sitta hos mig långa stunder och prata om allt möjligt. Men ingenting sorgligt. Och varken sedligt eller osedligt, smålog hon. Jag tror aldrig han varit så snäll som nu Det var ju bra, det var ju bra, mumlade ingenjören.
Han vände sig långsamt om, tog några steg mot huvudbyggnaden, stannade. Hur vet hennes nåd, att det var en torvupptagare? Det vet jag inte, svarade fru Olga, men jag antar det. I alla händelser var det inte någon av gårdens folk. Hur dags ungefär var det? frågade förvaltaren. Fru Olga smålog. Ungefär! Hon svarade: Mötet ägde rum därborta vid husknuten.
Kanske en gång, när vi bli gamla, och jag har glömt mina »svärmerier» hon smålog halvt spotskt, halvt vemodigt så slå vi ändå våra påsar ihop. Monsieur de Talleyrand har sagt, att jag blir en praktfull ambassadris!